Sur le Cimitière de Montmartre.

A mon ami, je ne t'oublierai jamais.
La mort n'est rien,
Je suis seulement parti dans la pièce d'à côté.
Je suis moi, vous êtes vous.
Ce que nous étions les uns pour les autres.
Nous le sommes toujours.
Donnez moi le nom que vous m'avez toujours donné,
Parlez moi comme vous l'avez toujours fait.
N'employez pas un ton différent,
Ne prenez pas un air solennel ou triste.
Continuez à rire de ce qui nous faisait rire ensemble.
Souriez, pensez à moi.
Que mon nom soit prononcé comme il l'a toujours été,
Sans emphase d'aucune sorte, sans trace d'ombre.
La vie signifie tout ce qu'elle a toujours signifié,
Le fil n'est pas coupé.
Pourquoi serais-je hors de votre pensée simplement
Parce que je suis hors de votre vue?
Je vous attends, je ne suis pas loin:
Juste de l'autre côté du chemin.
Vous voyez, tout est bien.

Till min vän, jag kommer aldrig att glömma dig
Döden är ingenting,
Jag har bara flyttat till rummet bredvid.
Jag är fortfarande jag, ni är fortfarande ni.
Vad vi var för varandra,
Är vi fortfarande.
Kalla mig vid samma namn som ni alltid har gjort,
Tala med mig som ni alltid har gjort.
Använd inte en annan ton,
Se inte högtidliga eller ledsna ut.
Fortsätt att skratta åt det som fick oss att skratta tillsammans.
Le, och tänk på mig.
Så att mitt namn kan fortsätta uttalas som det alltid har gjort,
Utan någon som helst patos, utan spår av skugga.
Livet betyder fortfarande allt det som det alltid har betytt,
linan är inte avklippt.
Varför skulle jag inte längre finnas i era tankar endast
därför att jag inte längre finns inom synhåll?
Jag väntar på er, jag är inte långt bort:
Bara på andra sidan vägen.
Ni ser, allting är bra.

Var det denna gravsten du pratade om =)...?

Väldigt fint....

Den är lika vacker och sorgsen som när vi hittade den.

Fantastiskt fin!