I'm gonna tell it just like it was.

Jag har verkligen ingenting intressant att berätta och ändå skriver jag hela tiden. Igår åkte jag pulka med folk från skolan och träffade Amanda för första gången sedan hon kom hem från sin projektresa i Indien. Vi satt i hennes kök och planerade resor. Förhoppningsvis blir det nåt slags tågåkande i Storbritannien i sommar för hon vill till London och jag vill till Dublin.
På tal om resor så har även jag och Emelie planer på volontärarbete i något afrikanskt land. Efter gymnasiet alltså.
Jag tycker om att sitta och prata om sånt, precis som jag tyckte väldigt mycket om att gå runt på saco-mässan. Det är roligt att få massa idéer, ha drömmar och planer. Det distraherar mig och hindrar mig från att tänka bakåt. Det är trots allt ett spår jag fortfarande har lätt att halka in på. Med möjligheter inför framtiden och nya saker att göra känns allting mycket mindre hopplöst. Som att det finns massor kvar att uppleva, massa människor att träffa, massa bra saker som kommer göra mig glad. 

Kommentarer
Postat av: Em

Jag håller med dig fullständigt =)

2009-02-21 @ 11:40:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0