Trying to recreate images life gives us from our past
Det här är farligt. Bloggande vid tre på natten är nästan aldrig a good sign. Det brukar bli så att när man antingen är jättetrött eller jättefull så kommer man till insikt om en massa saker. Insikter och resonemang man tror ska hålla hela vägen men som när man vaknar nästa dag har förvandlats till endast drömstoft. Ja, ni hör ju själva hur jag babblar på.
Insikten som träffade mig inatt är hur saker förändrats. Detta insåg jag när jag började gå igenom random bilder på en annan hemsida. Det känns otroligt konstigt att saker och ting verkligen har varit totalt annorlunda mot vad de är nu, på gott och ont. Ibland tror jag att jag alltid har känt precis som jag gör nu.
Jag ser på bilder från en filmkväll med Charlotte och Gustav från slutet av november 2007. Vem är den där människan med så långt hår, som hoppar och studsar och skrattar på varenda bild? Hon känns oändligt avlägsen. Jag var så naiv är tanken som träffar mig. Och visst, jag har lärt mig min läxa nu, men vad skulle jag inte ge för att få vara så naiv igen?
Fotografier från sommarlovet 08 fladdrar nu förbi. Uppesittarnätter, Portugal, Spanien, en födelsedag. Sommaren känns, om möjligt, ännu mer fjärran än allt annat. Inget är bestående, så är det kanske, men ibland blir förändringarna helt enkelt enorma. Det känns inte som att jag faktiskt genomlevde den sommaren. Det där fina, underbara sommarljuset som jag älskar fanns där då också, då som alla andra somrar, men jag slutade bry mig om det. Jag slutade bry mig om det allra mesta. En blöt, grå yllefilt ligger över alla sommarminnen. Tur att jag har bilder som påminner mig om att det faktiskt hände.
Saker och ting förändras. Skoningslöst.
Men nattens andra insikt är att jag nästan säger att jag är lycklig nu, något som bisarrt nog har kommit på väldigt kort tid, vid en konstig tidpunkt och i vissa personers ögon är det inte helt rättfärdigat, men för mig känns det just nu som en obeskrivbar seger. Det är mitt motiv, min alibi.
Jag vet inte var jag ville komma med den här texten, så jag slutar innan det blir värre.
Sov gott.
Insikten som träffade mig inatt är hur saker förändrats. Detta insåg jag när jag började gå igenom random bilder på en annan hemsida. Det känns otroligt konstigt att saker och ting verkligen har varit totalt annorlunda mot vad de är nu, på gott och ont. Ibland tror jag att jag alltid har känt precis som jag gör nu.
Jag ser på bilder från en filmkväll med Charlotte och Gustav från slutet av november 2007. Vem är den där människan med så långt hår, som hoppar och studsar och skrattar på varenda bild? Hon känns oändligt avlägsen. Jag var så naiv är tanken som träffar mig. Och visst, jag har lärt mig min läxa nu, men vad skulle jag inte ge för att få vara så naiv igen?
Fotografier från sommarlovet 08 fladdrar nu förbi. Uppesittarnätter, Portugal, Spanien, en födelsedag. Sommaren känns, om möjligt, ännu mer fjärran än allt annat. Inget är bestående, så är det kanske, men ibland blir förändringarna helt enkelt enorma. Det känns inte som att jag faktiskt genomlevde den sommaren. Det där fina, underbara sommarljuset som jag älskar fanns där då också, då som alla andra somrar, men jag slutade bry mig om det. Jag slutade bry mig om det allra mesta. En blöt, grå yllefilt ligger över alla sommarminnen. Tur att jag har bilder som påminner mig om att det faktiskt hände.
Saker och ting förändras. Skoningslöst.
Men nattens andra insikt är att jag nästan säger att jag är lycklig nu, något som bisarrt nog har kommit på väldigt kort tid, vid en konstig tidpunkt och i vissa personers ögon är det inte helt rättfärdigat, men för mig känns det just nu som en obeskrivbar seger. Det är mitt motiv, min alibi.
Jag vet inte var jag ville komma med den här texten, så jag slutar innan det blir värre.
Sov gott.
Kommentarer
Trackback
