Idag hade jag egentligen bara två lektioner 13.35-15.30 men jag var i skolan mellan 09.30 och 17.00. Labbrapport skulle skrivas, litteratur-termer pluggas in.
Efter två panikveckor på raken börjar jag så smått tröttna. Såhär var det hela förra året. Ska det bli likadant hela det här året? Ångestmonstret som bor i min mage säger med ett flin att snart får datorn säkert något virus också, typ svininfluensan, så att det jag hittills gjort på projekarbetet ryker. Finns det någon som kan hjälpa mig med en sån där...back-up (eller vad det nu kan tänkas heta)?
Jag är trött på att trots att de går i samma klass som jag, så hinner jag inte prata med mina vänner. Det är tråkigt att den enda tiden vi ses är i skolan och den enda tiden vi har för att prata är om vi stannar kvar nån timme innan alla måste hem och plugga. Så får man försöka pressa in allt på den korta tiden, som att man på nåt sjukt sätt ska resumera sitt liv för de man träffar varje dag. "Hur är det med pojkvännen" och "Funkar allt som det ska". För att vi helt enkelt inte har tid att ses.
Nu är psykologiförhöret över och litteraturprovet skrivet i alla fall, kvar denna vecka är bara engelskaanalysen och den muntliga presentationen. Och brevet för projektarbetet. Och modernismen i antologiboken. Hjälp.

Jag betar av en sak i taget och försöker för det mesta att inte hetsa upp mig för mycket. Men det funkar inte alltid.

Jag är trött på att behöva trycka på hold-knappen för mitt liv hela tiden.
Jag är trött på prestationsångest.
När jag väl gör saker för nöjes skull är jag så trött att jag inte alltid orkar uppskatta dem.