Idag har varit en bra dag, trots några små misslyckanden och lite för mycket abstinens. Jag lyckades göra en inbakad fläta imorse, min första, men missade bussen och hann inte äta frukost. Försökte hinna med en annan buss vid Stureplan men den åkte förbi mig. När jag småskyndade genom Humlegården insåg jag att jag inte hade någon som helst chans att hinna i tid till franskan och då var det helt plötsligt inte så viktigt att skynda sig längre. Samtidigt upptäckte jag hur ren och härlig luften var och hur skönt det var att andas in den och bara gå runt där i parken. Så jag följde för en gångs skull min instinkt, jag satte mig under ett träd och sket i franskan. Det var mycket intressantare att titta lite förstrött på duvorna, skriva lite och läsa i Klätterbaronen. Jag kunde helt enkelt inte uppbåda tillräckligt med dåligt samvete för att ta mig till skolan förrän till religionen. Lite får jag skämmas nu, men bara lite, lite. Resten av skoldagen fortlöpte utan alltför många hemskheter, visserligen äcklig potatissallad till lunch och sådär, plus att jag blir helt trött och matt och sömnig så fort naturkunskapslektionerna börjar men svenskan var inställd och sluta tidigt är härligt. Jag och Louise gav oss impulsivt ut på stan och köpte godis och klippte håret och sedan kom dagens mest glädjande besked; dansen börjar igen, helt säkert. Hela höstterminen känns helt plötsligt så mycket lättare.
Nu sitter jag i Åkersberga, äter päronkräm och väntar på att pappa ska komma hem för honom har jag inte träffat sedan i juli.
Temat i helgen blir ensamtid, för det behöver jag.