Bitterljuvt känns som ett bra ord att beskriva min nya tillvaro med. Det är över huvud taget svårt att förklara hela situationen, fast den i grund och botten är rätt simpel. Antingen deppar jag och blir sur och otrevlig och dramatiskt ynklig. Eller så försöker jag ha det så bra som möjligt trots allt.
Och jag försöker det senare, tro mig. Lyckas ganska bra också. Men kvällarna känns ändå så ensamma varje gång.
Det är då ordet bitterljuv passar. Ljuvt att jag älskar någon som älskar mig. Bittert att han är 20 mil bort.