Det känns som jag mest har jobbat. Fast det är nog bara hälften av tiden jag gjort det egentligen. Åkt lite till Linköping, haft lite besök, dansat. Och all övrig tid sovit eller umgåtts med Amanda och Emelie (ibland både och samtidigt).
Det känns inte som jag lärt mig något. Förutom riktiga små skitsaker som till exempel komma ihåg att skriva "Lasagne 99,-" på alla dagenstavlor varje fredag eller backa över parkeringsplatser. Men det känns inte så andligt utvecklande.
Kanske lär jag mig fortfarande varje dag hur man hanterar ett distansförhållande? Jo, så är det nog. Jag lär mig leva med det fast jag inte tycker om det och det är inte alltid det enklaste.
Men mycket mer än så kan jag verkligen inte komma på.