Herregud. Min första tanke när jag läste den här dagens tema var "allt". Jag är så himla lipsillig av mig. Jag undviker dödsannonserna i tidningar för jag kan alldeles för lätt börja gråta om jag läser de där små dikterna som brukar vara med. Men det fjantigaste var nog den gången jag började gråta när jag såg "tack för att du betalat din tv-avgift"-reklamen på tv. Merci-reklamen är också riktigt hjärtknipande. Ja, det är tillåtet att skratta nu.
Men mest gråter jag av film. Oj, vad jag kan böla. Till allt verkligen. Jag grät som en dåre till sista scenerna i Sagan om konungens återkomst och vi ska inte ens tala om Döda poeters sällskap eller scenen i Harry Potter och hemligheternas kammare när Hagrid kommer tillbaka från Azkaban. Filmen i sig behöver inte ens vara bra. Sätt mig framför Systrar i jeans till exempel och jag lovar att jag kommer storgråta till den också.
Det går helt enkelt inte att lista alla filmer som får mig att gråta. Listan på vilka som inte gör det blir betydligt kortare. Fånigt kort.