Samma sekund som tåget börjar rulla norrut börjar jag räkna ner dagarna. Men jag tror det är okej, man får göra så när man är kär.
Jag vill så himla mycket. Resa. London. New York. Åka skidor. Eller till värmen. Plugga. Kurser eller program. Få vara en del. Förstå vad det är alla pratar om när jag bara sitter bredvid. Flytta. Bo med någon. Eller själv. Göra något till mitt. Även om det bara är pyttelite.
Jag vill verkligen, verkligen göra alltihop. Det verkar så bra när jag tänker på det. Realistiskt och fantastiskt samtidigt. Hoppas att tiden räcker till.

Körkortstillstånd har jag äntligen i alla fall. Någonstans får man börja. Vroom vroom.