The thing I miss the most is waking up next to you. But I can wait. I can wait forever.

Jag tänker nog alltid för mycket. Jag oroar mig nog ännu mer. Men i slutet av mina tankegångar kommer det alltid, oundvikligen till den avgörande frågan är det värt det. Och svaret blir alltid och definitivt ja.
Ja, det är värt hur mycket som helst. Även om det är dag för dag som gäller. Även om jag är en planerare och du inte är det. Även om det gör mig nervös ofta och ledsen ibland. Även om det som är viktigast för mig kommer förbli ovisst.
Det kommer alltid vara värt det.
Kanske är det inte svårare än så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0