Det är nytt år nu. Lite fånigt är det ju att början på just den dagen som råkar vara den första januari ska bli som en slags nystart. Egentligen finns ju potentialen där varje gång solen går upp. Ändå lämnas inte heller jag opåverkad av möjligheten till en början på något, starten på något nytt.

 

2016 ska bli året när jag lämnar det ledsamma bakom mig. Allt som gjort ont och allt som skavt så mycket. Besvikelsen, ångesten och alla, alla tårar. 2015 var ett jävla pissår. Men jag är starkare nu och ännu starkare ska jag bli. Starkare, men framförallt gladare. Redo att ta emot nya erfarenheter och istället för att desperat önska mig bakåt till det som varit, vill jag blicka framåt mot allt som ska komma. Jag är övertygad om att det finns så mycket oupptäckt glädje där.

 

Det finns en tid för allt och det här kapitlet är slut nu. Även om det är vemodigt att ge sig av, att bestämma sig för att chanserna är slut nu, det blir inget mer. Så länge man minns tillbaka med ömhet gör det i längden ingenting!