Du får mig att le alla möjliga och omöjliga tider på dygnet.
Du får mig att blanda ihop orden och trassla in mig i dem och tappa bort vad det var jag egentligen ville säga.
Du får mig att tycka att livet är ganska fantastiskt.
Det gör mig glad.

Franskan ja... Vi skrev uppsatser för ett par veckor sedan för en tävling och min blev utvald för att skickas vidare (ja, jag är grymt stolt ^^), men min franskalärare hade på något mystiskt sätt fått för sig att jag var jättedeprimerad när hon läste min uppsats. Av denna anledning kommer hon fram till mig efter lektionen och börjar prata om uppsatsen och om hur bra hon tyckte att den var. Jag tackar, stolt men lite generad. Sedan byter hon plötsligt brutalt samtalsämne och undrar oroligt "Mår du bra nu?". Smått förvånad svarar jag att jo, tack, jag mår bara fint men hon fortsätter och säger att ibland är det viktigt att prata om sådant som tynger en och undrar om jag känner till kuratorn på skolan. What's up with that? Hon verkar dock nöja sig när jag fortsätter hävda att jag faktiskt mår jättebra, vilket inte är någon lögn och återgår till uppsatsen. Efter att åter ha upprepat att den var mycket djup och fängslande ger denna franska lilla Madame mig en plötslig överfallskram. Jag kramar tafatt tillbaka och förstår ingenting av situationen. Man upplever mycket intressant i min skola.

Idag har varit en så otroligt bra dag! Började med en intressant utställning, Brottsplats Ukraina, på Forum för levande historia, istället för vanlig franskalektion. Vilket betydde att jag fick ledigt från rättskunskapen och därmed lite sovmorgon. Guiden pratade inte så väldigt länge så när vi kom ut därifrån var klockan bara kvart över tio och min nästa lektion skulle börja tolv, också den i gamla stan. Jag hann med både lunch på Tacobar och glass från det nya Ben&Jerry-stället tillsammans med Felix och Dorothea innan vi i kultur-klassen började leta gränder i Gamla Stan. Det var soligt och varmt och Gamla Stan är och förblir Stockholms vackraste stadsdel. När vi väl kom tillbaka till skolan vid tjugo över ett hade vi betygsprat med Geografi/Rättskunskapsläraren. Jag får MVG i båda! Nu är jag hemma och när Gustav ringer ska jag kila iväg till Charlottes studentmottagning och förmodligen ha en mycket trevlig kväll. Inatt kommer även mamma och Emil hem från Kreta.
Om en vecka är det sommarlov och jag lovar att den här avslutningen kommer bli bättre än den förra året så oroa er inte!
Det enda tråkiga är att Iris nu har flyttat hem igen. Vi hade inte ihjäl varandra, tro't eller ej. En del absurda situationer har dock uppstått, det måste medges.

På tal om absurda situationer så upplevde jag en sådan efter franskalektionen i onsdags men den historien får ni höra nästa gång!

So long.

En dag förvånansvärt kopplad till dryck.
Chokladmjölk och Gossip Girl i soffan efter tandläkarbesöket.
Hallonsaft och fotboll hos Fredrik istället för idrottsdag.
Drickyoughurt och lång pjäs på Stadsteatern, under vilken Louie hörde "Indian" istället för "Ideal".
Kallt vatten och lite plugg med Iris.
Nu blir det kanske en kopp te för att avsluta kvällen?

Jag har nog haft bättre dagar än den här. Jag låg och vred mig till klockan tre inatt och sedan försov jag och Iris oss så att vi fick stressa. På engelskan var det bara fyra pers, vilket gjorde att det kändes som om man hade kunnat skippa den lektionen, speciellt eftersom jag inte riktigt kunde uppbåda tillräckligt intresse för att ha en åsikt om urinvånare  i Sydamerika som begraver spädbarn levande under konstiga ritualer. Jag hade gjort upp finfina (med tanke att de innebar att försöka träffa flera personer inom loppet av några timmar och ändå hinna i tid till trummorna var de kanske inte finfina men personerna jag skulle träffa var det helt klart!) planer för eftermiddagen men de krossades med ett ord: Föreläsning. Om Darwin. På franska. Två timmar efter schemalagd skoltid. Blä. Hejdå  de första timmarna av min planering.
Senare på eftermiddagen sms:ade nästa person och sa att hon inte kunde ses på grund av ett skolarbete och jag om någon borde veta vad skolarbete innebär så det var bara att sucka och konstatera att mina planer nu var brutalt mördade. 

Men.

Solen skiner och det är varmt och snart slår syrenerna ut och livet är ganska underbart ändå.

Dag 1: Jag stängde dörren utan att ha några nycklar med mej igår kväll. Samma morgon hade mamma och lillebror åkt till Kreta. Dörren låste sig själv. Sådan är jag. Med hjälp av min skulle-varit-inneboende-om-vi-inte-varit-utelåsta vän Iris blåstes alla kvällens planer av och vi började den långa och hårda jakten på ett par extranycklar som befann sig inom Stockholms kommuns gränser. Mormor hade inga. Mammas f.d sambo hade däremot men hade just gått på sitt pass som busschaufför och skulle sluta jobba runt fyra på natten. Valet stod mellan att sjunga i tunnelbanan till klockan fyra  eller erkänna oss besegrade och åka hem till Iris familj. Efter lite filosoferande i min trapp valde vi det senare alternativet. Ett sådant misslyckat försök til att bryta sig fri.
Jag fick mat och en madrass att sova på och en rejäl dos av Gossip Girl (Jeesh!).
Dag 2: Efter drömmar om bäddsoffor och koncentrationsläger, ett x antal timmars sömn och ännu en dos Gossip Girl återupptas nyckeljakten. Jag möter upp Per som vaknat efter jobbet och har tagit motorcykeln hem till mig för att öppna med sina extranycklar. Tro inte att äventyret är slut här. Han har tagit sina egna hemnycklar och inte dom hem till oss. Så för min del bär det av till ett café med Dagens Nyheter under armen för att slå ihjäl tiden det tar för honom att åka tillbaka hem och leta reda på de riktiga nycklarna. Vilket han lyckas med och nu har jag tagit mig in i mitt eget hem igen. Slutet gott, allting gott.

Har ni inte läst Jonas Hassen Khemiris novell i DN's kulturbilaga idag så gör det. Och observera Jesper Walderstens grymma illustration.

XOXO (bara för Iris skull!)

Jag erkänner att jag tänkt väldigt mycket på mig själv den senaste tiden. Det har resulterat i ganska mycket olika saker, men jag har mest mått bra av det. Jag hade, så att säga, utnyttjat resurserna så mycket att min bärkraft rubbades och uttagen överskred vad som fanns i lager. Jag orkade inte mer och jag kan tänka mig att folk runtomkring också började tröttna.
Och det var förvånansvärt lätt att släppa taget när det till slut blev ett ändlöst pingvin-pickande till absolut ingen som helst nytta. Markus Krunegård uttrycker det enormt bra i en av sina låtar:

"Du och Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän och det var mitt hem
Men det gör inget längre, det gör inget nu
Inte så att jag inte bryr mig om dej längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre"

Man växer och lär sig (de flesta i alla fall). Thank God för det.

Idag när jag gick upp så lovar jag att luften som jag andades in genom det öppna fönstret luktade sommar (well, sommar i innerstan, alltså solvarm asfalt och avgaser, men ändå!) Termometern står på 18 grader och mitt humör är på topp. Jag har sjukt mycket naturkunskap att plugga men det är bara tre ynka veckor kvar till sommarlovet vilket innebär massor med tid och inget plugg på över två månader!

Trött.
Ovan.
Fundersam.
Stressad.
Okoncentrerad.
Asocial.
Nostalgisk.
Glömsk.
Oförstående.
Men glad ändå!

Många av mina vänner, kanske till och med de allra flesta, tar studenten i juni. Jag skulle kunnat vara bland dem om jag inte hade bestämt mig för att det franska språket var viktigare. Just nu känner jag att jag hemskt gärna skulle velat vara en av dem. Jag ser, hör, känner studenten överallt; skivor, mössor, projektredovisningar, you name it.
Just nu finns det så mycket jag vill göra och hinna med, kurser jag vill läsa, platser jag vill se. Visserligen betyder gymnasiet trygghet, ännu ett litet tag har jag mina rutiner och jag vet hur jag ska vara på platsen där jag nu befinner mig.
Men jag känner det mer och mer; jag vill ut!
Ett år till. Om ett år får jag min alldeles egna studentmössa, med den franska flaggan på. Om ett år står mitt namn på ett av blombladen som snirklar sig runt psalmpappret.
Ett år till.

Jag borde väl skriva något om den senaste tiden, men det kommer inte bli idag. Jag mår bra. Det händer bra saker.
That's all you need to know for now.

Jag är egentligen rätt så trött och borde sova vid det här laget, men det kändes helt plötsligt väldigt nödvändigt att säga att JAG HAR HAFT EN TOPPENKVÄLL TILLSAMMANS MED ER! :D

En dag tillbringad i helt rätt sällskap vilket värmer trots att det blåste kallt.
Ibland är det lättare för andra att se sådant man inte förstår eller erkänner själv.

Jag sitter i skolan och halvskolkar från franskan och jag är så glad, så glad, så glad!
Det gör ingenting att anledningen till att jag inte är på lektionen är en läkartid för att få bukt med mina dumma hälsenor som plågar mej natt och dag eller att jag har oidentifierbara bett från Paris på benen eller att jag är dödskissnödig eftersom jag och Sanna drack en halvliter te var på en kvart på grund av cafe 60's långsamma service. Livet är fint.
Jag är glad för att jag lärde mig ett snyggt trumkomp igår. Jag är glad för att jag äntligen fick dansa i onsdags efter fyra veckors uppehåll, och kanske kommer få dansa ännu mer i sommar. Jag är glad för att jag ska få se ännu gladare kor springa ut på bete. Jag är glad för att solen lyser. Jag är glad för att jag inte har svårt att sova längre. Jag är glad för att sommaren närmar sej. Jag är glad för att det finns massa människor som jag tycker om. Jag är glad för att jag är jag.
Fina, fina liv. Nu måste jag springa på toa :)