Ett stort fett kryss bredvid engelskauppsatsen. En glad känsla i magen. En creepy tanke i huvudet.

Och en viss längtan i hjärtat.

Kvällen kändes ganska seg fram till nu. Jag är ensam och har visserligen försökt göra det till en myskväll med mig själv men middagen smakade inte bra plus att den enda klänningen jag kan tänka mig ha på studentbalen har spruckit i en sömm och jag suger på att sy.
Men nu dansar jag yr glädjedans här hemma i vardagsrummet!
Jag, som aldrig får vara bäst...!! IHHHHH!

Jag har blivit en sådan förtidspensionär så det är inte sant. Har skippat vuxenpoängen och gått direkt till pensionärspoängen... Sitter bara hemma och ser på nyhetsmorgon, hasar runt i tofflor. Hade jag en katt skulle jag nog sitta och klappa på den samtidigt som jag virkade någon fin duk. Höhö.
På nyhetsmorgon imorse intervjuade dom i alla fall Markus Krunegård. Så jag tänkte att jag skulle berätta om den fina SL-upplevelse (så att de får lite ros och inte bara ris såhär i vintertider) jag hade när jag skulle gå på min senaste, och hittills enda, Markus-konsert:
Jag och Emelie hade köpt finfina sittplatsbiljetter till spelningen på Cirkus ute på Djurgården i februari förra året.
Vi möttes på Karlaplan för att ta buss 44 ner till Djurgårdsbron. En ganska onödig resa kan det tyckas, eftersom det sedan var en bra bit kvar att gå, men varenda meter tillbringad i värme denna kalla mörka vinterkväll var guld värd. Glada och peppade till tusen kliver vi på bussen och visar upp våra färdbevis som de hederliga passagerare vi är. Busschauffören undrar lite nyfiket vart vi (och alla andra som klivit på bussen) är på väg (förståeligt att han undrade, man åker nog inte helt spontant ut till Djurgården en söndagkväll i Februarisverige). Glatt svarar vi att vi är påväg till Cirkus för att gå på konsert och se Markus Krunegård. När vi bekvämt installerat oss i bakre delen av den varma bussen lyfter denna fantastiskt sympatiska busschaufför på sin mikrofongrejs och undrar om många i bussen ska till Cirkus och se Markus Krunegård. Och se, det ska varenda en. Och eftersom chauffören ändå ska sluta för dagen och åka med bussen till något SL-garage så erbjuder han sig att köra oss hela vägen till Cirkus ingång först så vi slipper gå i kylan.
Så gick det till när vi fick vår egen konsertbuss. Heja SL!

Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg i brist på annat att göra, och saknar att jag kunde skriva så öppet om vad jag kände. Visserligen tyckte jag inte då att det var så öppet, utan snarare kodat till max men när jag läser det nu vet jag ändå precs vad jag menade. Det känns också som om jag har tappat gnistan i det jag skriver, huvudsakligen därför att jag mår bra men kanske också av andra orsaker? Särskilt noggrant har jag läst mina inlägg mellan juni och december 2008. Oj, så jag skrev då.
Medan jag satt där och läste hoppade en liten röst i mig fram och sa "Tänk om du skulle ta och skriva ner vad det är som rör sig i ditt huvud just nu. Försök i alla fall".
Ska jag vara ärlig så rör sig de flesta av mina tankar kring framtiden för tillfället. Det handlar väldigt mycket om hur mycket hänsyn man ska ta till andra när man gör sina val och tar sina beslut. Och jag funderar på hur mycket hänsyn andra tar till mig. Jag har ingen lust att ha min kropp i en stad och mitt hjärta i en annan och trots att jag klagar hela tiden så tycker jag om tiden som pågår just nu och jag är inte särskilt pigg på att den ska ta slut. Fast vad kan jag göra åt att tiden går? Svaret är ingenting, för om det är något jag vill mindre än känna saknad så är det att förstöra för någon annan. Så går mina tankar, runt runt runt. Vad som är säkert är att det kommer bli en annorlunda höst. För det första vet jag inte vad jag själv ska göra. Antagligen stanna här i Stockholm och läsa lite strökurser eftersom jag inte vill sluta dansa. Det kan låta som ett fånigt skäl, men dansen är det roligaste jag vet och den har gett mig så mycket och hållit mig uppe. Det är inget man lämnar bara sådär. För det andra flyttar en av mina äldsta och bästa vänner till ett annat land. Jag tror inte jag har förstått än vilken omställning det kommer bli för mig. I fjorton år har hon aldrig varit längre bort än några kvarter, nu kommer hon helt plötsligt finnas i Bristol. För det tredje känner jag mig inte ett dugg säker på hur man har ett distansförhållande. Och här kommer vi till kärnan av det hela tror jag. Hur sjutton är det mänskliga känsloregistret funtat när det SAMTIDIGT som man oroar sig för maj eller sommaren eller hösten är omöjligt att känna sig säker på att något finns där alls om en timme eller om en vecka. Jag förstår inte, och jag kan inte vara den enda. Kärlek är ett underligt ting för det tvingar en att på sätt och vis absolut leva i nuet men på samma gång tänka frammåt om man har några som helst intentioner att behålla den. Och det har jag. Om jag så aldrig har haft det innan så har jag det nu.
Jag blir helt enkelt fnattig av det här.

Ett skriftligt intyg verkar vara allt som behövs för att behovet att skriva ska komma åter. Eller så är det oros-masken i magen som krälar och har sig igen. Är osäker på vilket.
Åh gud vad jag önskar att jag var stabil.












Och lite mindre beroende av andras bekräftelse.
Ja, framförallt det.

Idag är jag ledig, det är väldigt skönt. Som vanligt trodde jag enda fram till igår kväll att jag skulle vara sjukt effektiv och göra allt det där jag inte hunnit med. Verkligheten ser annorlunda ut: Vaknade halv sju och släckte lampan jag råkade somna med på igår ("råkade" - hade sett läskiga bilder på tv och tyckte det var obehagligt med mörker) innan jag somnade om, vaknade tio över åtta och tänkte "halv nio när min kudde ramlar ner på golvet kommer jag vakna och då kan jag gå upp" och somnade om, vaknade kvart över nio, gick på toa och somnade om, vaknade runt tio efter en läskig dröm om en brand och folk som förvandlades till lejon medan jag satt i ett träd med ett svärd och ville inte somna om, men gjorde det ändå, halvsov till elva och masade mig upp.
Har ingen träningsvärk alls idag faktiskt, fast det blev dubbla träningar igår, så funderar på ett medelpass i eftermiddag. Men först måste jag till biblioteket och låna två böcker om egypten till vår mongouppgift i kultur-och idéhistoria som ska vara klar om en vecka. Fast då är jag inte ens i skolan, ska till sjukhuset på årskontroll eller något. Men det känns helt okej, jag får sällskap. Dock blir jag 300 kronor fattigare.

Städning står också på dagens schema, för det känns inte så bra när man kan skriva meddelanden i dammet på bokhyllan. Fina meddelanden visserligen, men ändå.

Nu är det slut på degandet i soffan, så svårt att slita sig ifrån Xena - krigarprinsessan är det faktiskt inte.

Ready. Set. Go!

Jag hade tankar på att göra en slags årsresumé redan för en månad sedan, men så blev det struligt med bilder och skolan började, så det fick vara. Men nu har jag bestämt mig för att göra den i alla fall. Så här kommer den till slut! Tjohej.

Januari



Året började i Frankrike, hos min gamla värdfamilj. Dit åkte jag två veckor för att komma bort från att allting var jobbigt i Sverige. Och det var nog bra för mig. Bilden föreställer mig och Angélique precis innan vi ger oss av till hennes kompis för nyårsfirande, ett mycket intressant sådant som ledde till att jag fick en fransk stalker i ett par veckor, haha. Om veckorna i Bordeaux var ett andrum för mig blev det desto jobbigare att komma hem och börja skolan. Allt som var jobbigt under tvåan, trasiga känslor, bråk och ätstörningar, kom rusande i full kraft och jag mådde dåligt. Började dansa och spela trummor för att få igång nya mönster i mitt liv. Men mådde dåligt ändå.

Februari



Bild: Iris

I februari var jag kluven, därav bilden som egentligen togs i december 08. Fortfarande ett helt skruvat känsloliv och fortfarande alla problem i skolan som tog luften ur mig. Stannade mycket hemma och var inte särskilt glad. Skolan var som vanligt panikartad och allting kändes ganska mörkt och dystert. Jag såg ingen ände och längtade efter att något galet, omvälvande skulle hända. Dansen på onsdagarna var min favorithändelse i veckan, då slapp jag tänka.

Mars



Bild: Mia

Nu började jag äntligen kunna släppa taget om mina gamla känslor, men inte gick det fort. Det kändes fortfarande som att det hade kunnat sluta annorlunda. Men ingenting hände på någon front alls. Jag pluggade mig zombielik för att slippa tänka och känna och uppskattade varje onsdagkväll. I slutet av månaden åkte vi på praktik till Paris med skolan. Och då hände det mycket. Många vänskapsband klipptes där och jag var nära på att åka hem. Såhär i efterhand kan jag säga att första veckan var hemsk men nyttig för mig. Andra veckan blev det lättare, men det var fruktansvärt skönt att komma därifrån.

April



Tiden efter Paris är etapp två av mitt 2009; den bra delen. Redan i slutet av mars hade jag börjat prata mycket med en kompis från dansgruppen. När jag kom hem från Paris och fick påsklov träffades vi också utanför själva danslektionerna oftare och oftare. Detta uppfyllde mina tankar hela månaden, mer och mer intensivt. Samtidigt blev det varmt och vårigt ute. Jag var hyperglad och (insåg jag efter ett tag) kär. Och ibland ska man ha tur, så från och med den 24 har Fredrik varit min pojkvän!

Maj



Bild: Fredrik

Ska jag vara ärlig minns jag inte så mycket från maj. Bilden är från koutsläppet jag och Fredrik var på precis i början. Jag fortsatte plugga ganska mycket, men allt kändes så mycket lättare än innan. Livet var härligt att leva igen, galenglad och nykär som jag var. Skolan började såklart lugna ner sig också i slutet av månaden och jag fick mer tid över till att bara vara och må bra igen. Iris bodde en vecka hos mig medan mamma och lillebror var på Kreta och vi hade trevligt ihop. Vinden hade definitivt vänt, maj var en fantastisk månad.

Juni



Minns juni som ännu en underbar månad trots att jag var mycket sjuk. Började med influensa så att jag missade hela sista veckan i skolan, men skolavslutningen kunde jag gå på och det var så skönt att tvåan äntligen var över. Efter någon vecka åkte jag med mammas sida av släkten till Banuyls i södra Frankrike (bilden är därifrån) för att fira mammas 50-årsdag. Även där blev jag sjuk och låg mest i hotellrummet med öroninflammation och halsfluss. När vi kom hem igen åt jag penicillin och firade midsommar på pappas land med familjen och Fredrik. Däremellan vet jag inte vad jag hann med, men jag vet att jag njöt av sommarlovet.

Juli



Sommarlovet fortsatte arta sig bra. Spenderade mycket tid med Fredrik innan jag, Emelie och Amanda drog iväg på tågluff i Storbritannien och Irland den 11. Det var helt klart min bästa resa någonsin och vi hade 18 grymma dagar tillsammans då vi hann med småstopp i princip hela GB plus fyra dagar i Dublin (där jag fick se Riverdance!!!!) och London. Väl hemma kändes det konstigt att inte ha dem runt omkring sig hela tiden. Jag tänker ofta tillbaka på vår tågluff och det är ett fantastiskt minne från en fantastisk sommar.

Augusti



Bild: Fredrik

Nästan direkt efter tågluffen (det gick väl någon vecka eller så emellan) åkte jag ganska spontant med Fredrik och många av hans kompisar till Medeltidsveckan i Visby på Gotland. En vecka att minnas, helt klart, som bara bidrog till att göra sommaren 2009 till den bästa jag någonsin upplevt. Vädret var underbart och hela medeltidsgrejen hade en perfekt nördfaktor, hehe. När vi kommit hem kom Angélique hit till Sverige och stannade enda till skolan började. Jag hann också fylla nitton år. Att skolan kom tillbaka kändes väl inte sådär jätteroligt, men trean är ändå sista året. En av mina bästa vänner flyttade från Stockholm och blev mycket saknad.

September



Letade förgäves efter en bra bild från september men har inga alls. Det hände inte särskilt mycket utom att allt drog igång igen och man kom in i sin vanliga vardagsrytm. Dansen började också, och jag fick mina hårdskor. Tyvärr märktes det att skolan också kom igång. Veckorna handlade mest om skola och läxor, med dans på onsdagar och jobb på söndagar och försök till kompis-och kärleksliv däremellan. Typ.

Oktober



Bild: Challe (egentligen är det inte hon som tagit bilden eftersom hon är med på den utan hennes kompis Calle, men eftersom jag inte kan länka till honom så får Challe äran, hon redigerade ju trots allt bilden efteråt)

Oktober fortsatte i ungefär samma anda som september, det blev bara lite kallare. Vi räknade ner dagarna till höstlovet. Jag skrev högskoleprovet för första gången och firade en halvårsdag. Under lovet var jag ute i Humlegåren och hade photosession med Challe och Calle, därav bilden. Firade även lite Halloween och fortsatte må bra, en härlig känsla.

November



Jag pluggade en hel del, umgicks med Fredrik en hel del, skrev många prov och var sådär som man är i november när det bara blir mörkare och kallare för var dag som går. Näst sista helgen på månaden åkte jag och Emelie upp till Sebastian i Sundsvall och tillbringade en utmärkt helg med mycket te och mycket prat. Jag blev sugen på att flytta hemifrån.

December



Bild: Fredrik

Undet årets sista månad kunde jag se tillbaka på året som gått och konstatera att det blev bra tillslut, trots att det var jobbigt i början. Tyvärr fortsatte skolan pressa enda till sista dagen på terminen så lugn och ro blev det inte direkt, men på något sätt många födelsedagsfiranden, adventsfikor och andra tillställningar. Jullovet gick åt till 100% egentid och 0% läxor. Julafton firade jag hemma med mamma, bror, mormor och kusin och lite senare på natten hemma hos Fredrik. Nyår blev efter mycket velande en lugn men mysig kväll hos Fredrik och vid tolvslaget stod vi uppe på ett berg och tittade på fyverkerier. Jag tänkte då att jag mådde bra och att 2009 hade varit ett bra år.

Ett högt snitt lockar inte längre. Vad ska jag göra med mina fina betyg? Jag vet ju inte ens vad jag vill läsa. Jag vet bara att jag vill bort. Bort, bort, bort från den här typen av skola. Det här är ett av de få fallen när det är helt okej att säga aldrig. För jag kommer aldrig tillbaka till det här. Aldrig mer.

Jag skjuter upp läxorna, jag har struntat i lektioner och jag har hemskt, hemskt dåligt samvete över det. För jag har blivit hjärntvättad. Ytterst sällan, om någonsin under de här tre åren har jag lämnat in en uppgift försent eller missat ett prov, ändå maler det i flera veckor att jag skolkade igår. Jag har fått två G:n under hela min gymnasietid; nationella i Matte B och fysikprovet i Naturkunskap A. Två ämnen jag vet att jag aldrig kommer att jobba med. Ändå sved det. För jag har blivit hjärntvättad.

Förra veckan hände det en grej. Min vän mådde inte så bra och jag fick frågan när jag skulle träffa henne. Som en reflex kom svaret "Jag vet inte om jag hinner. Det är så mycket i skolan."
Det rörde sig inte om vem som helst. Utan om min bästa vän.

Jag vill inte bli sådan.
Jag förstår inte varför jag måste identifiera mig med mina betyg.
Jag äcklar mig.

Jag hatar att jag är i så dålig form på måndagar. Alltid trött och hängig, och helt omöjligt att vara närvarande på lektionerna blir det. Jag kan inte minnas att jag sov så här dåligt innan. Det suger.

Kvällen har artat sig bättre. Jag fyndade tre böcker om Irland på myrorna för 20:- styck och en korsett för 35:-.
Nu ska jag städa rummet och göra lite läxor innan det är dags att krypa ner i sängen.