Alla andra har somnat här, det är bara du och jag.
Ingenting fungerar, jag kan inte sova.
Nu tänker jag lägga mig och stirra i taket tills någonting händer.
I've got to say I only dream of you.
Jag är förvånad över hur snabbt allt återgått till det "normala", som om den senaste veckan knappt ägt rum. Inte för att jag tänker klaga (alls), men ändå är det lite skrämmande hur fort jag och mitt hjärta vant oss igen. Kanske inte helt visserligen.
Jag känner mig helad, men fragil. Liksom bräcklig.
Men glad. Glad att människor är olika. Att vissa väljer att stanna när andra går sin väg.
Riverdance var fucking awesome i tisdags hur som helst och redan på fredag är det dags för Lord of the dance, lövely!
Skolan har börjat och det syns i kalendern minsann. Aningens mindre lövely kanske.
Helgen spenderades i badet, sängen och på the Dubliner. Mest i sängen faktiskt. Ändå är jag trött.
Men jag hörde faktiskt en fågel som sjöng idag. Våår. Yää.
Don't let it break you, there's still so much worth defending.
Är fortfarande rätt skärrad, rätt skakad och lite ur balans.
Det kommer nog ta lite tid att hämta sig från den senaste veckans psykiska pärs.
Jag är fortfarande rätt skrämd.
Dock hoppas jag att vi fått vår dos nu, vår beskärda del av trubbel för ett tag.
Jag hoppas att det kommer glada dagar.
Note to self så länge: Skjut inte upp dina drömmar, lev livligt, kyss långsamt, ta vara på varje ögonblick och ångra aldrig någonting som fick dig att le.
Vet inte var jag hittade det, men det låter behagligt.
Don't say that you're not the guy, 'cause I've been waiting all my life for someone just like you.
Alla tecken fanns där. Och jag fattade ingenting. Ja, jag förebrår mig själv. För att inte vara tillräcklig. Igen.
Jag tänker hoppas. Jag kan inget annat, även om jag skulle vilja.
Jag hatar det här, men jag skulle hata ett liv utan dig ännu mer.
Så.
Jag håller tummarna och hoppas på lite tur den här gången.
Come on now try and understand
The way I feel when I'm in your hands
You taught my heart a sense of loving I never knew I had.
Vet ni? Det tyckte jag med.
Jag känner mig som en boxare i en boxningsring. Jag måste slåss mot att-gråta-varje-dag-varje-natt, att-bryta-ihop-och-bli-ett-vrak och livet-är-inte-värt-att-leva-utan-dig. Jag har slagits här förut och förlorat. Endast för att jag inte tycker att du förtjänar att se mig sådan igen kan jag försöka försvara mig. Egentligen vill jag inte gå sönder ,men jag är så trött och jag orkar inte slå tillbaka. Jag vill inte ta den här fajten. Jag vill inte slåss.
Jag vill bara gå hem tillsammans med dig.
Jag vill inte förlora dig. Men vad kan jag möjligtvis göra?
Det här är ett kraftigt uttalande för någon som inte varit i din position, för det har jag inte. Hade jag det, skulle jag kanske förstå bättre vad som hänt.
- Det gör mig ledsen att bli besegrad av en kris (som jag tror började någon annan stans än mellan oss) så enkelt. Jag hade inte gett upp på dig.
Är det inte sådant här man ska klara sig igenom? Tillsammans?
(förlåt för att jag skrivit saker som kan tas illa upp. Jag kan tänka mig att ta bort inlägget. Men för tillfället behövde jag bara skriva av mig)
I just want to be there when the morning light explodes!
Förlåt, men jag tycker det är lite kul med sådana här... Och för omväxlings skull har jag snokat reda på två olika, den roligaste fick vara här och den lite mindre roliga på Bdb. Ni får tycka att jag är lite fånig, jag tycker det själv. Men hur som helst, here we go.
Under 2009 har jag...
Druckit alkohol? - Ja, men i små mängder.
Rökt? - Inte vad jag minns i alla fall.
Snusat?- Usch. Nej.
Rökt vattenpipa?- Nej.
Däckat?- Som tur är kan jag svara nej på det också.
Blivit påkommen?- Med vad? Haha.
Kysst en främling?- Tja.. Mer eller mindre, hade träffat personen en gång innan.
Fått ett sugmärke?- Japp!
Gjort ett sugmärke?- Såklart.
Har strulat med fler än en person under 24 timmar?- Nej.
Kysst en kille i klassen?- Nej, parallellklassen dock...
Gjort något dumt?- Jo...
Gjort något som du ångrar?- Det med.
Strulat med ditt ex?- Ja, och det var ju dumt.
Sagt nej till sex?- Tror inte det.
Fixat dig i timmar?- Säkert.
Gråtit inför mer än 10 personer?- Hm. Tveksamt.
Smygit ut?- Näe.
Haft kvar känslor från ett tidigare förhållande?- Ja, tyvärr.
Sovit bredvid någon av samma kön?- Japp.
Sovit bredvid någon av motsatt kön?- Ja.
Lekt med någons känslor?- Kanske indirekt. Men inte mer än den personen lekte med mina.
Älskat någon så du skulle kunna göra vad som helst för den?- Ja, som det känns nu i alla fall.
Gråtit dig till sömns? - Ja.
Gråtit framför någon du älskar?- Det har hänt det med.
Har haft sex ute i skogen?- I ett hus i skogen kanske, men inte utomhus. Måste åtgärdas!
Kysst en tjej?- Inte iår tror jag faktiskt. Eller?
Vaknat av att du gråter?- Ja, usch.
Skrikit ord som hora och slampa till någon- Nej!
Slagit någon på skoj?- Många gånger.
Blivit slagen på skoj?- Haha, ja.
Lärt känna över 10 stycken nya människor?- Hm, ja om än ytligt.
Gått bakom ryggen på någon?- Det har jag.
Varit på solsemester?- Jo, fast jag fick inte sola.
Badat i havet?- Ja
Har haft snöbollskrig?- Lite.
Sett en hel fotbollsmatch?- Yepp.
Inte sovit på en hel natt?- Ja!
Varit på sjukhuset?- Ja...
Sovit i över 12 timmar?- Har jag säkert.
Sett en film mer än 10 ggr?- Nej, men Love Actually ligger bra till.
Tagit någon på röven?- Självklart.
Lärt känna någon via internet? - Inte helt och hållet, men internet skyndade absolut på processen.
Velat dö?- Nej, det verkar dumt.
Fått ett IG?- Nope.
Åkt buss i över 10 timmar- Nej, men tåg.
Varit ute en hel natt - Näe.
Blivit tagen av polisen- Näpp.
Och för att avsluta det hela kommer här mitt musiktips för en skön start på 2010:
This is the year med Marit Bergman.
Gott nytt år!
Puss och kram skumbanan.
When everything feels like the movies.
Sjukt orättvist att hon fick kyssa alla snygga irländare (ur en ren hypotetisk synvinkel såklart, eftersom det IRL bara finns en person jag vill kyssa just nu). Men hur som helst coolt att hon bara kunde gå lite vilse någonstans ute på irländska landsbygden, säga "I'm lost" och sedan gifta sig med snubben.
Men det var en film med hög mysfaktor, som faktiskt lyckades höja mitt tidigare ganska buttra humör väsentligt, och förmodligen mitt nästa dvd-inköp.
Jag och Amanda ska se den här på bio ikväll. Efter den förskräckliga första filmen och de ganska värdelösa böckerna har jag inga förväntningar alls, men att bara sitta hemma hela kvällen och prata med mig själv känns inte lockande. Då är till och med ett hormonstint glittervampyrdrama bättre.
Ytligt inlägg, enjoy.
För lite drygt en timme sedan kom jag hem från jobbet och jag är jääättetrött. Därför orkar jag inte skriva så bra idag. Det är lite synd att det känns som om jullovet knappt börjat, och på torsdag är det bara en vecka kvar.
Dock har jag ändå hunnit med en del sedan sist jag skrev.
Julafton var rätt soft, jag var och tränade som sagt eftersom mamma sa att friskis&svettis julaftonspass är sååå roliga och mysiga och hon tyckte det var såååå trevligt när hon var där. Det visade sig senare att det var på 80-talet... Men det var ett helt okej pass i alla fall. Min kusin och mormor kom över lite senare, så kollade vi på Kalle Anka, öppnade lite paket och åt lite middag. Jag fick ganska många julklappar för att knappt fira jul, så jag känner mig väldigt bortskämd. Fick t.ex en klocka, tre böcker, en film, lite pengar och en klänning. Julaftonskvällen låg jag mest i sängen och halvsov och väntade på att Fredrik skulle bli klar med sitt evighetslånga julfirande, vilket inträffade runt midnatt. På juldagen blev den lilla muppen sjuk, vilket han fortfarande är och det tjurar jag lite över.
Annandagen blev en riktigt skön dag, jag träffade som sagt Sebastian och drog med honom för att inhandla ett par skor jag länge kollat på (som jag KAN ha mina raggsockor i) och ett par nya shorts till dansen, eftersom mina gamla är trasiga. Vi hann även med SF-bokhandeln, där jag dreglade över böcker om keltisk design, samt en kopp te på något café i gamla stan.
Senare på kvällen mötte jag Emelie och Amanda vid Medis. Vi gick och åt pizza på en mysig restaurang. Sedan tänkte vi gå på bio, men hittade ingen film så det blev te i Amandas kök istället. Bäst feelgood-dag med fina, fina vänner helt enkelt!
Igår jobbade jag hela dagen och gjorde en snabbvisit på cirka 25 minuter hemma hos Fredrik-sjuklingen när jag slutat jobba. Kom hem vid elva och däckade direkt.
Idag var en lång och seg dag. Jag gick upp vid nio och åkte faktiskt in till stan en sväng eftersom jag tänkte att det i alla fall kunde vara kul att kolla in mellandagsrean lite grann. Fast jag hade fel, det var inte särskilt kul.
På jobbet var det ingenting alls att göra och jag var så trött, så trött. Självklart kom det sedan en massa folk femton minuter innan stängning...Grr.
Nu tror jag det är dags för en och annan skumtomte samt en film.
Resten av jullovet (annars glömmer jag).
26: Träffa Sebastian innan han åker tillbaka till Sundsvall. Middag med Emelie och Amanda.
27: Jobba från ett till halv nio!
28: Jobba från kvart i tolv till halv nio!
29: ?
30: ?
31: Nyårsafton, men har noll koll på vad som händer då.
Januari
1: ?
2: Jul/nyårsmiddag hos pappa.
3: Cosmonova och jobb från fyra.
4: Guacamole+filmkväll med Mia.
5: RIVERDANCE med Fredrik!!!
6: ?
Behöver få in: läxooor (svenskabok, naturkunskap, projektarbete), en träff med Andrea?, Challes och min dricks-massage, lämna tillbaka böcker. Och säkert massa mer som jag har glömt - Jullovet skulle behöva vara minst tre veckor till!
Julefrid i juletid.
Vi har ingen gran, vi har ingen julmat, vi köper kanske någon enstaka julklapp, möjligtvis. Men ofta inte.
Och det känns inte konstigt, jag lovar.
Det här är vad som är "tradition" för mig; att ingen julafton blir den andra lik.
Imorgon ska jag tillexempel träna klockan tio och till middag blir det tacos. Det är faktiskt inte så hemskt som det verkar låta i era öron, jag ska träna för att jag tycker det är så roligt och äta tacos för att jag tycker det är så gott.
Jag skulle inte ha något emot att fira julen "as it should be", jag kan tänka mig att gå tillbaka till att göra det senare i livet, om jag har en egen familj och så, och om det är viktigt för dem.
Jag har bara inte de där vanliga, inlärda och otroligt principfasta traditionerna, som så många(alla?) andra verkar ha.
New plumbing, and re-tiling.
I just want you for my own, more than you could ever know.
Jag har skrivit klart och mailat in terminens sista uppgift, den där hemska i filosofi. Jag har ätit god hämtmat, druckit varm choklad med grädde och gråtit framför Love Actually, världens sötaste julfilm. Det har snöat så mycket att mitt takfönster är helt igentäckt och det är kvällsmörker i lägenheten dygnet runt. Och min mysiga franskalärare har lagt ut "sova, vila, promenera" som läxa på schoolsoft över lovet.
Imorgon är det bara kyrkan, lite julpsalmer och kanske pepparkaka som gäller, sedan 21 dagars fullkomlig frihet (innehållande bland annat pulkaåkning, mycket sömn och Riverdance!)!
GOD JUL HELA VÄRLDEN!
Soon.
My life ATM.
I fredags var det exakt sex månader kvar till studenten och det ska bli så skönt. Det spelar faktiskt inte så stor roll att det här ska vara de "bästa åren", även om gymnasiet överlag har varit bra så vill jag aldrig mer tillbaka till en skola som den jag går i nu. Jag orkar inte känna mig "sämst" fast jag egentligen inte är dålig, jag orkar inte med pressen.
Planerna efter gymnasiet är än så länge lite smått luddiga. Det är så läskigt att planera... Det vore skönt om man kunde leva dag för dag och vara sådär galenglad över det man har, men det är så svårt att vara sådan. Även om jag försöker.
Försöka sova är något jag borde göra just nu, men efter helgens felvridning av dygnet kommer det nog inte hända förrän om sisådär en timme.
Det är fascinerande hur olika fort tiden kan gå. Om en och en halv vecka är det julafton, fast det inte känns mer än en månad sedan jag var på Gotland.
Underligt nog återvänder jag ofta till just den veckan i minnet. Lite som ett avstamp var den, innan den riktiga, fast nya, vardagen kom. Ibland undrar jag fortfarande om jag vant mig vid den. Ena stunden känns allting stablit och bra, som att jag har relativ koll på läget och kan lyckas med det mesta, till och med ha ett liv bredvid skolan. Ibland blir det bara kraschlandning och pannkaka av allting och då blir jag liten och ynklig och oroar mig för hur allting ska bli. Men å andra sidan, vem gör inte det...
Nu blev det ganska mycket text för ganska lite innehåll. Det är för att det är så svårt att skriva vettigt när saker går rätt bra. I och för sig skriver jag kanske aldrig ovettigare saker än när jag mår dåligt, men då finns det helt plötsligt oändligt mycket att uttrycka i hjärtaochsmärta-genren.
Nu finns det inte så mycket.
Fel. Det finns där, men jag vill inte dela med mig lika mycket för då blir det på något sätt lite tråkigt, det kommer ju antagligen bara visa sig att alla andra har känt eller känner precis som jag gör just nu. Inte för att det egentligen gör min lycka mindre unik men det känns ju så.
Men ja, jag är lycklig. Glad.
Bortsett från filosofi-fanskapet såklart.
Och man kanske kan lära sig att välja hur mycket saker ska få påverka, så slipper det bli helt mörkt igen.
Hoppas.
To whom it might concern.
You are my sunshine
My only sunshine
You make me happy when skies are grey
You'll never know dear, how much I love you
Please don't take my sunshine away.
Det var faktiskt ett ganska dåligt rim. Egentligen.
Och inte kan man påstå att vi är särskilt duktiga heller. En vätska som går från gul till blå till rosa får 32 elever att förundrat utbrista "åhhhhh" tre månader in på kursen Naturkunskap B. Varför det blev så bryr vi oss inte om men det är fint med färger.
Min favorit var nog ändå när vi jobbar med syror och läraren utropar "men ni vet väl vad som händer när man öppnar en läskburk?". Räcker någon upp handen för att ge ett långt och gärna lite provocerande svar (som det brukar vara i alla andra ämnen)? Nej. Kan någon förklara vad som händer? Nej. Men hela klassen svarar enstämmigt "pssshhhhhhhh". För så låter det ju när man öppnar en läskburk!
Nu har dock kolsyre-incidenten puttats ner till en andraplats. Idag jobbade vi med estrar. "Vad utmärker estrar?" var frågan.
Louise tänker inte efter länge innan hon glatt utbrister: "Dom rimmar på hästar!"
Javisst! Så är det ju!
Eller...?
Jag vet inte vad jag ska göra efter gymnasiet men det är lugnt för Claes ska komma på något åt mej!
Det som är bra är att jag när jag som mest känner för att spy galla över allt och alla runtomkring så blir jag übertrevlig mot gästerna på jobbet. Därför var det kanske bra att vi inte fick en lugn stund från att vi öpnnade restaurangen klockan ett tills att jag gick därifrån åtta timmar senare (annars hade jag nog haft ihjäl min bror som för andra dagen i rad misslyckades med att köpa hem ny linsvätska). Visserligen har dagen sniglat sig fram men min låtsade, översvallande vänlighet trollade bort irritationen och jag och Gustav lyckades smila oss till 85 spänn var i dricks.
Återstår att se om det blir någon sömn inatt eller om det är som vanligt, att jag är så uppe i varv efter stressen på jobbet att jag ligger vaken till tre-fyra och tittar efter prickar i taket och tänker på sådant jag inte borde tänka på.
Helgen har faktiskt varit förvånansvärt tråkig, bortsett från de timmar jag spenderade med Iris i lördags eftermiddag. Ingenting blev riktigt som planerat. Men jag har i alla fall julpyntat lite.
Och imorgon skiter jag i om det finns linsvätska hemma eller inte för jag ska sova borta.
Veckans myslåt.
Jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans .
Jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams.
Jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans.
Jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns.
Det här är coolt (men jag vet inte hur man förklarar det)!
Jag sitter här och känner hur det liksom överväldigar mig att man kan hitta till någon annans rum och känna sig hemma där, det finns ju så många andra man kunde hittat till annars.
Första gången jag satt i den här stolen i det här rummet var i april, och då kändes det nytt och obekant och tanken på att jag några nätter per vecka skulle vistas där existerade inte än. Men så blev det i alla fall.
Nu är jag i samma rum, helt ensam, och det känns varken obekant eller obekvämt. Det känns lite hemtrevligt och tryggt.
Och jag kommer fram till att detta är något mycket nytt för mig. Här finns kläder som tillhör mig och som kommer ligga kvar fast jag går. Säkerligen finns även lite andra pryttlar som på något sätt har band till mig.
Ingenstans, bortsett från mitt eget rum, känner jag mig mindre som gäst.
Det fascinerar mig hur mycket vi kommit att dela.
Det finns så många hus och så många rum och så många, många människor.
Och då tänker jag såhär: vad fan var oddsen egentligen?
