Det finns så mycket jag vill visa, förklara och berätta om. Kan inte förstå att vi snart bott här i en hel månad. Jag har försökt men inte hittat orden för att få er att förstå allting som händer här. Därför blir det bildvisning nu istället, med lite kortare bildtexter till. Enjoy!

 
Vi börjar med lägenheten. Välkommen hem till oss!

  
Lite hall, badrum och kök!

  
Här är mitt rum!


Vi tar en sneak-peak in i Louises rum också!

  
Vardagsrum (jättetomt eftersom vi inte äger så mycket möbler än), balkong och självklart vår lilla pimpade toa där det är fri dekorering.


Utsikten från balkongen. Vi bor i ett område som heter Berga. Det tar ungefär tio minuter att cykla in till city och en kvart för mig till campus.


Här är min nolleskylt som jag haft de senaste två veckorna. Den är till för att alla andra studenter ska se att man är en förvirrad Nollan som inte vet något och för att man ska kunna hålla koll på sina programkompisar. På lärarprogrammet var vi ungefär 280 Nollan i år så jag har ingen aning om vilka alla är. Första veckorna var i alla fall Nolle-p parallellt med skolan. Det har varit så himla kul. Lekar och fester och skoj hela tiden. Inte så mycket sömn. I lördags hade lärarnollan sin avslutningssittning, så det här är min första vecka som etta. Då fick vi även ta av oss skyltarna så den hänger på min dörr nu.

 
Det här är FOUL, lärarsektionens fadderi. Dom var jätteläskiga under hela nolle-p, men har avslöjat sig nu. Dom har hållt koll på Nollan och ordnat massor av aktiviteter för oss. Varje sektion har ett fadderi och ett festeri. Vårat festeri heter Läxmästeriet. Det är dom som ordnar alla fester och sådär. På den andra bilden ser ni större delen av min nollegrupp Fläschiga Färjorna.

  
Nu när jag inte är Nollan längre får jag ha min Åverål! Varje sektion har sin egna åverål i olika färger och med olika revärer. Lärarna har röda åveråler med svarta revärer (inte hunnt sy fast det än). När man har åverålen kan man gå på kravall, åverålsfest. Jag har varit på en kravall men då var jag fortfarande Nollan och fick inte ha åverål på mig. Man syr fast sitt namn på ena benet och på resten av åverålen syr man fast märken från olika saker man varit på eller liknande. Här är de märkena jag har hittills! Det stora märket är l-sek's logga (lärarsektionen) och den ska jag ha på ryggen på min åverål. Man blir förvånansvärt snabbt som en liten sekt inom sektionen. Det gäller liksom att visa att det är ens eget program som är bäst och att inget annat kan vara ens i närheten. Så om någon råkat missa det är såklart alla vi lärare de bästa och coolaste på LiU.


Jag och några (!) av mina kursböcker. Just nu läser vi allmändidaktik som är en av fyra kurser som ingår i höstterminens UK1(utbildningskkunskap). I vår börjar vi läsa vårat ingångsämne, vilket i mitt fall blir svenska. Min första tenta(hemtenta) ska lämnas in redan nästa vecka därför måste jag återgå till böckerna nu och plugga!

Puss och gull!

Ojoj. Jag är så slut, så trött, så glad. Det här är min nya vardag och jag gillar varje sekund av den.

Fruktansvärt dålig uppdatering och jag ber om ursäkt. Till mitt försvar åkte jag på tågluff den 14 juni och var borta en hel månad. En helt underbar, fantastisk, oslagbar resa med tåg genom Europa. En månad har aldrig gått så fort.

Amanda såg inte att jag hade bytt hennes namn till "Kung Kashmir" på Facebook och nu kan jag inte sluta skratta eftersom det mitt i natten kom ett sms där det kort och gott stod "jävla alv".
Ikväll kommer Fredrik hem på sommarlov!!! Det betyder att tiden av pendlande Stockholm-Linköping, Linköping-Stockholm förmodligen är över för gott. Vi fixade det och det är jag glad för.

Hej. Det var ett litet tag sedan. Nu igen.
Dublin var fantastiskt för femte gången och det kändes nästan hemtrevligt att komma dit igen. Att åka med Jenny gick ju hur bra som helst, men måste nog ändå räknas som ett av de mer udda sätten att starta en vänskap på. Som vanligt var i princip alla vi träffade hur trevliga som helst. Vad är det som gör nästan alla irländare så himla trevliga? Hade jag inte så mycket som höll mig kvar i Sverige skulle jag lätt flytta dit. Skaffa en snygg accent och bli trevlig jag med.
Precis dagen efter hemkomsten hände något som var snudd på ännu bättre än resan. Jag och Fredrik firade två år tillsammans!
En väldans bra vecka blev det.

En mer ledsam sak är att framtiden för min dansgrupp är oviss. Vår lärare sedan typ föralltid ska sluta och ingen vet om någon annan orkar eller vill ta sig an oss. Just den här händelsen har fått mig att känna hur mycket allt verkligen kommer förändras snart. På något sätt hade jag ändå föreställt mig att det skulle gå att pendla mellan Linköping och Stockholm i största möjliga mån. Nu finns det verkligen ingenting värt att stanna i Stockholm för och det gjorde hela flytt-grejen mycket mer påtaglig på något sätt. Inte så att jag ångrar mig, det bara känns mycket... mer.

- Att vara långt bort från någon man tycker om.
- Första fläcken på nya, rena skor.
- Obesvarade sms.
- Att jobba över.

- Sista timmarna av längtan innan man får träffa någon man saknat länge.
- När man blandar in referenser till olika nördiga saker helt randomly och folk förstår.
- Mattheten i kroppen efter träning. Och träningsvärken dagen efter.
- Läsa på Roslagsbanan och omedvetet lämna sin plats för att förflyttas till tidigt 90-tal i London.
- Att min mamma häller extra mycket klorin på golvet när hon städar för att "det ska svida mer i silverfiskarnas ögon".

Jag önskar att jag åtminstone hade tillräckligt med självkänsla för att kunna säga "okej, det här blev visst en sådan dag, så nu går jag och lägger mig istället för att sitta här och kasta bort tid".
Men nej, inte ens.

Här sitter jag ännu en ensam söndagkväll och filurar. Är hemskt mätt och funderar på än det ena än det andra utan att komma fram till mycket. Igår fick jag min första ettåring att gå från vilt skrikandes till att tyst dricka sin välling och somna i mitt knä. Lite vuxenpoäng för det va?
Denna dags win-win är att LiU:s lärarstudenter har röda overaller medan sjukgymnasterna bara har hängselbyxor. Inte för att det är det enda det hänger på. Men hängselbyxor känns inte lika ballt.
Och så gillar jag ju rött.

Jag ska till vackra Irland om bara en och en halv månad och kolla på världsmästerskapen i irländsk dans! Lyckobubbel lyckobubbel!

Det blir många inlägg på raken här nu. Och många bilder. Det är för att jag försöker hitta lusten att blogga oftare igen och eftersom jag inte vill tråka ut er med att skriva om min vardag (som ni vid det här laget borde ha förstått känns ganska intetsägande) hela tiden så måste jag ju hitta på lite nytt. Så nu ska det handla om tavlor.

Jag har, förutom fyra vanliga fotoramar med bilder på mej och viktiga personer, fem stycken tavlor upphängda i mitt rum. Från början hade alla svartvitt Paris-tema, det var nåt kit jag köpte på IKEA när mitt rum gjordes om. Väldigt fina bilder visserligen, men under åren som gått sedan dess har jag tröttnat lite och försökt förnya dom.

   

Tavla 1: Den första (och största) tavlan innehöll förut en stor svartvit plansch med Eiffeltornet och lite träd och någon bänk. Men i höstas tröttnade jag på att min stora Riverdance-affisch ramlade ner från väggen hela tiden så den fick hamna i ramen istället. Personligare än en IKEA-bild och passande eftersom jag är ett rätt så hängivet Riverdance-fan.

Tavla 2: Okej, jag ljög lite när jag sa att alla hade Paris-tema förut, för den här tavlan hade jag faktiskt inte alls då. Det är en nykomling, bara några månader gammal. En julklapp från Amanda med massor av bilder från resorna hon, jag och Emelie gjort tillsammans. Så himla fin och välgjord!

Tavla 3: Tills för bara några veckor sedan var det här också en Paris-tavla, innehållande en bild på en trappa/allé i någon park. Med renoveringen av de andra tavlorna kändes det dock som att den inte passade så bra längre. Så en eftermiddag fick jag helt enkelt ett infall och gick och köpte småspik, svart färg och röd nylontråd. Detta blev resultatet. En örhängestavla!

Men, tänker ni nu, det stod ju att det fanns fem. Och ja, det gör det.



Här är den fjärde och den femte. Som ni ser har dom fortfarande sina Paris-bilder kvar. Jag vill göra om dessa också, för det stör mig att dom inte passar in längre, men jag vet inte hur! Det skulle vara kul att ha massor av fotoautomat-foton på mig och andra men det blir ett himla dyrt projekt. Kom jättegärna med förslag hörreni, då blir jag jättejätteglad! Speciellt eftersom jag lagt ner säkert 45 minuter på att fota, föra över bilderna till datorn, ladda upp dem och skriva blogginlägget. Och så handlar allt ändå bara om tavlor. Det är tydligt att jag behöver något att sysselsätta mig med. Alltså: hjälp!