Be-ell-oo-ess-ess-aaa, glöggen heter BLOSSA!
Åh, blossas lingonglögg. Ett helt år har jag längtat. Idag fanns den på coop. Självklart blev den haffad!
Stockholmssyndrom ur Linköpingsperspektiv.
Jag är i Stockholm över helgen. Mysigt att ta lite tid till att träffa familj och kompisar igen men fy vad jag inte har saknat stämningen här i Stockholm. När jag klev av tåget på Centralen i torsdags eftermiddag var det maximal rusningstid och jag blev armbågad och knuffad och skuffad av alla stressade människor när jag försökte ta mig genom stressgången bort mot tunnelbanan. Natten mellan fredag och lördag åkte jag och Emelie tunnelbana hem från Amanda vid halv två och jag blev nästan lite illamående av alla högljudda, fulla människor som luktade för mycket öl och cigarett. Igår var jag en sväng på stan och fy vad det kryllar av folk på Drottninggatan, det är nästan obehagligt.
Det är knappast så att det här har kommit sedan jag flyttade men det märks så mycket tydlligare nu när jag inte bor kvar. Minns att Fredrik brukade klaga på hur mycket människor det fanns i den här staden när han kom hem på helgerna förra året. Då förstod jag inte ("det är ju precis som det alltid är") men jag förstår nu. Stressen, hetsen, jagjagjag-tänket, det är inte ett dugg trevligt och får mig att längta tillbaka till lugnet i Linköping. Det värsta är att jag märker att jag blir likadan av att vara här. Jag går också fort och himlar med ögonen åt folk som står i vägen.
Ja, jag älskar Stockholm. Såklart jag gör. Det är ju min hemstad och det är här jag har växt upp. Men det jag älskar är staden. Stockholm är den vackraste staden jag vet. Det jag inte tycker om (alls!) är hur människorna här beter sig.
Ändå är det inte helt utan sorg jag åker härifrån imorgon. Det kommer kännas lite tungt i hjärtat att lämna alltihop, trots allt.
Men det ska bli skönt att komma hem.
Det är knappast så att det här har kommit sedan jag flyttade men det märks så mycket tydlligare nu när jag inte bor kvar. Minns att Fredrik brukade klaga på hur mycket människor det fanns i den här staden när han kom hem på helgerna förra året. Då förstod jag inte ("det är ju precis som det alltid är") men jag förstår nu. Stressen, hetsen, jagjagjag-tänket, det är inte ett dugg trevligt och får mig att längta tillbaka till lugnet i Linköping. Det värsta är att jag märker att jag blir likadan av att vara här. Jag går också fort och himlar med ögonen åt folk som står i vägen.
Ja, jag älskar Stockholm. Såklart jag gör. Det är ju min hemstad och det är här jag har växt upp. Men det jag älskar är staden. Stockholm är den vackraste staden jag vet. Det jag inte tycker om (alls!) är hur människorna här beter sig.
Ändå är det inte helt utan sorg jag åker härifrån imorgon. Det kommer kännas lite tungt i hjärtat att lämna alltihop, trots allt.
Men det ska bli skönt att komma hem.
Vi ses imorgon ♥
Novemberkväll var det väl.
Det är synd att det blir mörkt så fort på kvällarna nu igen. Idag när jag cyklade hem från skolan strax efter klockan två (!) hade solen redan börjat sjunka. Men den korta stunden precis innan solen går ner helt och hållet är ganska magisk. Igår var det så himla fint ljus och massor av färger på himlen. Jag försökte fota reflektionen i balkongdörren men bilden gör det inte rättvisa.
Jag fryser.
Det känns i luften att vintern är på gång nu. Den blev kallare bara över helgen och nästan varje morgonen har termometern på balkongen sjunkit ännu lite närmare noll.
Jag vet inte om jag är redo för vinter. Det ska visserligen bli mysigt med första julen i lägenheten (även om jag lär åka hem till Stockholm över julhelgen), julstjärna i köksfönstret och mycket te. Men jag saknar sommaren.
Jag saknar att ha saltvattenslitet hår och vita ögonbryn. Att ligga på en solvarm brygga och höra vattnet klucka. Att se sommarkvällsljus silas mellan grenar och löv.
Jag saknar att rynka på näsan och känna att den stramar av solsveda. Att äta frukost, lunch och middag utomhus bara för att man kan.
När jag var lite mindre var sommaren extra viktig för att jag skulle fylla år. Det spelar inte så stor roll längre.
Men jag är, och kommer alltid att vara, ett sommarbarn.
Jag vet inte om jag är redo för vinter. Det ska visserligen bli mysigt med första julen i lägenheten (även om jag lär åka hem till Stockholm över julhelgen), julstjärna i köksfönstret och mycket te. Men jag saknar sommaren.
Jag saknar att ha saltvattenslitet hår och vita ögonbryn. Att ligga på en solvarm brygga och höra vattnet klucka. Att se sommarkvällsljus silas mellan grenar och löv.
Jag saknar att rynka på näsan och känna att den stramar av solsveda. Att äta frukost, lunch och middag utomhus bara för att man kan.
När jag var lite mindre var sommaren extra viktig för att jag skulle fylla år. Det spelar inte så stor roll längre.
Men jag är, och kommer alltid att vara, ett sommarbarn.
Juli 2010. Foto: Fredrik.
Att plugga.
Jag har, efter mina tre minst sagt intensiva gymnasieår, utvecklat någon slags hatkärlek till det här med att plugga. Trots att jag alltid tyckt om skolan, alltid varit en sådan där "flitig och motiverad" elev och alltid klarat mig väldigt bra så kan jag få sådan ångest av att behöva lära mig. Det där som hände under gymnasiet, att skolan tog över ens liv, har lärt mig massor. Dels har jag insett att man inte kan ha det så, för det äter upp all ens kreativitet och fantasi. Men dels har jag faktiskt också insett vilken potential jag har, hur sjukt jäkla mycket jag kan prestera, om jag bara vill. När jag tog studenten tänkte jag aldrig mer komma tillbaka till skolan. På ett sätt stämmer det fortfarande, jag tänker aldrig mer låta skolan ta över mitt liv och jag tänker inte identifiera mig med mina skolresultat. Men jag började längta efter att plugga igen. Nu inte bara pluggar jag, jag ska dessutom bli lärare, vilket betyder att jag kommer spendera de kommande 40-50 åren av mitt liv i skolan, kanske ännu mer.
Jag tycker om att gå i skolan, jag gör det. Men jag glömmer det ibland.
Tror hatkärlek ändå är rätt ord.
Hatar stressen att behöva plugga tills det susar i huvudet. Älskar känslan av att ha lärt mig något nytt.
Jag tycker om att gå i skolan, jag gör det. Men jag glömmer det ibland.
Tror hatkärlek ändå är rätt ord.
Hatar stressen att behöva plugga tills det susar i huvudet. Älskar känslan av att ha lärt mig något nytt.
En vélo!
Det näst bästa med att bo i den här staden är kunna cykla från Berga till Lambohov utan att behöva möta särskilt många, för då kan man mima till alla låtar på mp3:n utan att någon ser en!
So many treasures left to find.
En vecka som får stanna i hjärta och minne. Utan tvekan. Så många fina upplevelser som bidragit till en känsla av att ha hittat rätt, att höra hit.
Som en filmkväll bestående av enbart irländska dansfilmer med en nystartad dansgrupp som rymmer fyra ganska slumpmässiga människor som kommit att betyda väldigt mycket på väldigt kort tid. Som att sitta lite för länge efter filmernas slut och prata om ditt och datt. Som att cykla hem lite för sent och kunna somna i armarna på den som är mitt allt.
Som att någon ropar hej när man kliver in genom ytterdörren efter ännu en lång dag i skolan.
Som när en högst ifrågasatt handledare springer till bageriet för att köpa oss varsin nybakad limpa i avskedspresent och genom denna enkla gest vinna om inte hela, så åtminstone halva, mitt hjärta.
Som att få träffa vänner igen efter en praktikvecka och inse att man saknat dem och att det nog är så att de blivit människor man vill ska stanna kvar i ens liv.
Att cykla hem i frostig Linköpingsnatt och bara vara lycklig.
Som en filmkväll bestående av enbart irländska dansfilmer med en nystartad dansgrupp som rymmer fyra ganska slumpmässiga människor som kommit att betyda väldigt mycket på väldigt kort tid. Som att sitta lite för länge efter filmernas slut och prata om ditt och datt. Som att cykla hem lite för sent och kunna somna i armarna på den som är mitt allt.
Som att någon ropar hej när man kliver in genom ytterdörren efter ännu en lång dag i skolan.
Som när en högst ifrågasatt handledare springer till bageriet för att köpa oss varsin nybakad limpa i avskedspresent och genom denna enkla gest vinna om inte hela, så åtminstone halva, mitt hjärta.
Som att få träffa vänner igen efter en praktikvecka och inse att man saknat dem och att det nog är så att de blivit människor man vill ska stanna kvar i ens liv.
Att cykla hem i frostig Linköpingsnatt och bara vara lycklig.
Vfu ftw!
Imorgon börjar min första praktikvecka. Ihhh! Jag ska för första gången gå till skolan och inte vara elev. Väldigt, väldigt konstig känsla faktiskt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara mina f.d lärares jämlike. Hänga i lärarrummet med magister Gräns, prata nobelpristagare med Birgitta, äta lunch med Masken. Som en av dom. Jag. Jag! Jag?!
Ändå är det det jag ska göra den kommande veckan, jag ska hänga i hasorna på en slags Lasse-Classe-Jonas (ska ha idrott och psykologi nämligen) och försöka snappa upp så mycket som möjligt av en lärares vardag.
Vara som en av dom. Se om det är något för mig.
Förhoppningsvis inte bli en av dom som lämnar utbildningen efter första vfu:n. Har hört att det är ganska många.
Men nej, det ska inte bli jag. Jag ska skaffa en urhäftig lärarlegitimation om sisådär... 6 år. Yeah. Pepp på det.
Mathilda version 2018?
Ändå är det det jag ska göra den kommande veckan, jag ska hänga i hasorna på en slags Lasse-Classe-Jonas (ska ha idrott och psykologi nämligen) och försöka snappa upp så mycket som möjligt av en lärares vardag.
Vara som en av dom. Se om det är något för mig.
Förhoppningsvis inte bli en av dom som lämnar utbildningen efter första vfu:n. Har hört att det är ganska många.
Men nej, det ska inte bli jag. Jag ska skaffa en urhäftig lärarlegitimation om sisådär... 6 år. Yeah. Pepp på det.
Mathilda version 2018?
Loving you is easy ♥
Nordic Feis 2011!
Inte för att jag har sådär fruktansvärt många läsare, men om någon skule råkat missa detta: kom, det blir awesome!
One day I'll be old enough to do what I want to.
Att flytta hemifrån var roligt. Det var bra. Det var dags. Jag är 21 nu och helt klart redo att ta hand om mig själv.
Ändå är det en så väldigt konstig känsla ibland. Att inte behöva fråga om lov. Att kunna välja själv. Vad det än gäller.
Ibland känns det som jag bor lite på hotell. Eller bara är på semester kanske. Bor på något ställe som är fint, men absolut inte mitt egna. Trots att det här faktiskt är det enda jag kan kalla mitt egna nu. Min lägenhet i Linköping. Mitt rum i Stockholm finns ju inte kvar. När jag kommer hem och hälsar på får jag sova på soffan till en början. Så småningom i en extrasäng. Som en gäst.
När mamma åkte hem idag fick jag lite lust att följa med tillbaka till Stockholm. Åka hem och vara som vanligt, som förut. Vara självständig, men ändå inte helt. Inte behöva vara den som måste tänka på om det finns mat i kylskåpet, om pengarna räcker till eller komma ihåg att se till så att räkningarna blir betalda i tid. Fast sedan insåg jag att även om jag skulle följt med så hade det ändå inte varit samma sak som innan, för den delen av mitt liv är klar och avslutad och det blir aldrig, aldrig mer precis som det var.
Stockholm är visserligen min hemstad. Men det är det här som är mitt hem nu.
Blabla.
Väntar och väntar på resultatet på hemtentan som borde kommit idag. Blir så less. Nästan alla andra grupper har fått tillbaka sin, men inte vi. Vore perfekt att få ett godkänt idag så kan jag vara extra glad hela helgen när mamma och kanske lillebror kommer och hälsar på. Tyvärr är det nog bara att fortsätta vänta. Så länge ingen annan i gruppen heller fått veta är det i alla fall inte säkert att den är underkänd...
Nu ska jag och Louise kanske däcka lite i soffan och glo på film resten av kvällen. Har sån jäkla träningsvärk från cirkelfys-passet igår! Tur att mamma kommer med bil imorgon så man slipper cykla. Andra dagen brukar ju alltid vara den värsta.
Puss & gull.
Nu ska jag och Louise kanske däcka lite i soffan och glo på film resten av kvällen. Har sån jäkla träningsvärk från cirkelfys-passet igår! Tur att mamma kommer med bil imorgon så man slipper cykla. Andra dagen brukar ju alltid vara den värsta.
Puss & gull.
26.
Tiden går så himla, himla fort. Speciellt när jag inte pluggar.
Ny vardag?
Emelie och Amanda var här och hälsade på i helgen. En mycket trevlig upplevelse. Hann visa campus och stan, gå på bio och vi såg även lite av Dra't i spa't (en årlig dragkampstävling över Tinnerbäcken), men tyvärr var lärarlaget inte så bra och åkte ut i första omgången så vi gick hem.
Kurs nummer två, utveckling och lärande, har dragit igång ordentligt och verkar både jobbigare och roligare än allmändidaktiken. Vi läser just nu om olika perspektiv på lärande. Idag tog jag mig äntligen i kragen och skickade in min ansökan om ett registerutdrag från polisen. Tur att det inte är obligatoriskt att ha ett för gymnasiet, det är tveksamt om jag hinner få det innan vår första VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som börjar vecka 41! Nervöst att skickas ut i en gymnasieklass efter endast sju veckor på lärarutbildningen, men det ska bli jättekul också. Jag hoppas jättemycket på att hamna här i Linköping eller möjligtvis Norrköping så det fortfarande går att bo hemma.
Jag och Louise har varit superduktiga med träningen också. Fyra pass i veckan är standard nu. Den här veckan har jag även lovat en klasskompis att hänga med och spela squash, vilket jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Det kommer förmodligen gå asdåligt.
Jag är så himla nöjd med det här. Det var rätt val att börja plugga och det känns toppen.
Och det är roligt att bo själv. Sysslor som var fruktansvärt tråkiga när man bodde hemma har blivit mer intressanta här, som till exempel att städa och diska. Vi till och med äter bra. Vem hade trott det.
Men cykellyset funkar inte som det ska. Om jag nu ska komma på något negativt.
Kurs nummer två, utveckling och lärande, har dragit igång ordentligt och verkar både jobbigare och roligare än allmändidaktiken. Vi läser just nu om olika perspektiv på lärande. Idag tog jag mig äntligen i kragen och skickade in min ansökan om ett registerutdrag från polisen. Tur att det inte är obligatoriskt att ha ett för gymnasiet, det är tveksamt om jag hinner få det innan vår första VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som börjar vecka 41! Nervöst att skickas ut i en gymnasieklass efter endast sju veckor på lärarutbildningen, men det ska bli jättekul också. Jag hoppas jättemycket på att hamna här i Linköping eller möjligtvis Norrköping så det fortfarande går att bo hemma.
Jag och Louise har varit superduktiga med träningen också. Fyra pass i veckan är standard nu. Den här veckan har jag även lovat en klasskompis att hänga med och spela squash, vilket jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Det kommer förmodligen gå asdåligt.
Jag är så himla nöjd med det här. Det var rätt val att börja plugga och det känns toppen.
Och det är roligt att bo själv. Sysslor som var fruktansvärt tråkiga när man bodde hemma har blivit mer intressanta här, som till exempel att städa och diska. Vi till och med äter bra. Vem hade trott det.
Men cykellyset funkar inte som det ska. Om jag nu ska komma på något negativt.
You make me speechless.
Jag och Fredrik sitter och kollar på Sagan om konungens återkomst.
Jag: Vem skulle du helst vara om du fick välja? Jag skulle vara Gandalf. Eller en alv.
Fredrik: Jag tror jag skulle vara hobbiten som äter en muffins i början!
...
I brist på annat.
VEM
Vem är i rummet med dig? Louise (som lagar mat medan jag är lat och datar)
Vem fick du senaste sms av? Emelie.
Vem tänker du på nu? Emelie och Amanda som kommer imorgon.
Vem pratade du senast i telefon med? Banhof...
Vem önskar du var med dig nu? Typ Emelie och Amanda?
Vem är din favoritsläkting? Eh...
VAR
Var är din mobiltelefon? I min säng
Var handlar du mest? Just nu på bokhandeln i Kårallen...
Var fick du tag på tröjan du har på dig? På myrorna!
Var åkte du senast bil? Här i Linköping, från oss till stan.
VAD
Vad åt du senast? Knäckebröd.
Vad drack du senast? Vatten.
Vad är det för färg på dina byxor? Svarta
Vad är den närmaste saken som är blå? Fruktskålen.
Vad har du på fötterna? Strumpor.
Vad är din favorit färg? Blå, röd och grön.
Vilken film såg du senast? Shakespeare in love.
Vad hör du just nu? Musik och lök som steks.
Hatkärlek.
Att inte falla tillbaka. Att lita på att jag är bra. Att jag kan. Att jag vet vad jag håller på med.
Och framförallt att det finns andra saker jag hellre vill förknippas med.
Och framförallt att det finns andra saker jag hellre vill förknippas med.
Roliga dagen...
Dagens humör: Det är väl bra. Har lite tråkigt.
Dagens mående: Förkyld. Blää.
Dagens borde: Skriva mer på tentan? Men jag har gjort det jag hade planerat att göra idag.
Dagens frisyr: Tofs.
Dagens smink: Nada.
Dagens klädsel: Jag-har-varit-hemma-och-lodat-hela-dagen-kläder.
Dagens planer: Att pluggaaaaa.
Dagens materiella vill ha: En liten dator.
Dagens fundering: Är min tenta tillräckligt bra?
Dagens beroende: Nässpray.
Dagens tråkigaste: Att jag är sjuk och ensam hemma.
Dagens längtan: Att få träna och nästa helg.
Dagens superlängtan: Bli frisk!
Dagens tidning: Någon bilaga om skolan mamma skickat till mig.
Dagens låt: Har inte lyssnat på någon musik idag.
Dagens mående: Förkyld. Blää.
Dagens borde: Skriva mer på tentan? Men jag har gjort det jag hade planerat att göra idag.
Dagens frisyr: Tofs.
Dagens smink: Nada.
Dagens klädsel: Jag-har-varit-hemma-och-lodat-hela-dagen-kläder.
Dagens planer: Att pluggaaaaa.
Dagens materiella vill ha: En liten dator.
Dagens fundering: Är min tenta tillräckligt bra?
Dagens beroende: Nässpray.
Dagens tråkigaste: Att jag är sjuk och ensam hemma.
Dagens längtan: Att få träna och nästa helg.
Dagens superlängtan: Bli frisk!
Dagens tidning: Någon bilaga om skolan mamma skickat till mig.
Dagens låt: Har inte lyssnat på någon musik idag.
Snor, kalas och tenta.
Nu har jag också drabbats av den obligatoriska nolleförkylningen. Haft ont i halsen sedan i lördags kväll och trots att jag ätit rå vitlök och sovit och försökt ta det lugnt så har det smällt till och blivit förkylning nu. Därför blev det inte så sent för mig och Louise på Kalasmottagningen igår. Fast det var ändå skitväder så det gjorde kanske inte så mycket. Och Johnossi var lite av en besvikelse på scen faktiskt. Men det kan ju såkart ha berott på att jag var krasslig också. Mässan på dagen var rätt rolig i alla fall. Eller så var det sällskapet. Jag, Louise, Emil och Fanny kom jättetidigt för vi tänkte att vi skulle norpa kalaspåsarna som de 3000 första skulle få. Vi hade nog inte behövt komma så tidigt för vi hamnade längst fram i kön tillsammans med två socionomer från Norrköping och när vi gick därifrån några timmar senare delade de fortfarande ut påsarna...
Anyways, de kommande dagana ska jag bara vara hemma och skriva på min hemtenta som delades ut idag. Kanske diska upp toppen på diskberget vi byggt i köket också. Bli frisk ska jag också så man kan komma igång med att träna någon gång. Vi har ett Friskis&Svettis bara fem minuter bort (med cykel, allt mäts i cykeltid) och jag skaffade kort där i söndags, men självklart blev jag dålig dagen efter. Jättedumt.
Nu kallar lunch och sedan plugg.
Puss & gull!
Anyways, de kommande dagana ska jag bara vara hemma och skriva på min hemtenta som delades ut idag. Kanske diska upp toppen på diskberget vi byggt i köket också. Bli frisk ska jag också så man kan komma igång med att träna någon gång. Vi har ett Friskis&Svettis bara fem minuter bort (med cykel, allt mäts i cykeltid) och jag skaffade kort där i söndags, men självklart blev jag dålig dagen efter. Jättedumt.
Nu kallar lunch och sedan plugg.
Puss & gull!
