Idag kom verkligen lyftet jag väntat på, känslan av att nu går det faktiskt frammåt. Jag står inte längre och stampar, otåligt väntandes på att något ska hända.
Idag kom körkortstillståndet, och så snart pappa pratat med försäkringsbolaget kan jag börja övningsköra. Imorgon ska jag köpa teoriboken. Innan första maj 2011 ska körkortet vara mitt.
De två kommande helgerna är redan fullbokade med roligheter, först Jenni och sedan Linköping.
Min kurs börjar snart, den känns så himla mycket jag att det bara lyckopirrar i magen, plus att man kan börja söka för våren nu och jag har redan massor på min lista!
Den där magkänslan är borta. Jag och Amanda ska till London.
Det blir mörkare, kallare. Jag blir tröttare. Saknaden är min ständiga följeslagare.
Men idag kom faktiskt lyftet.

Update: Det var visst inte tillståndet, utan något annat. Väntar med spänning på Transportstyrelsens nästa drag.

So don't you look at me with worried eyes,
'cause you know we got to try.
All I know,
all I know is that
I want to be with you.

Jag tänker nog alltid för mycket. Jag oroar mig nog ännu mer. Men i slutet av mina tankegångar kommer det alltid, oundvikligen till den avgörande frågan är det värt det. Och svaret blir alltid och definitivt ja.
Ja, det är värt hur mycket som helst. Även om det är dag för dag som gäller. Även om jag är en planerare och du inte är det. Även om det gör mig nervös ofta och ledsen ibland. Även om det som är viktigast för mig kommer förbli ovisst.
Det kommer alltid vara värt det.
Kanske är det inte svårare än så.

Det här, mina vänner, är en simpel men fantastiskt liten sak som står på vardagsrumsbänken här hemma. Morgonpeppingkort! Mamma har fått dom i present av en vän och jag tror det är en av de bättre presenterna någonsin faktiskt. Tanken är att man varje morgon ska byta kort, alltså ställa det som står längst fram längst bak, och så dyker det upp en ny, glad och peppande tanke som man ska bära med sig under dagen. Hur bra som helst. "Idag går allt så lätt!", "Idag lyser solen över dig oavsett vad som händer" eller "Idag kommer alla dina talanger till glädje" är några exempel på vad jag numera kan mötas av här hemma när jag stapplar upp på morgonen efter ännu en ensam natt i min säng som känns alldeles för stor och tom.
Bäst ju.

Oh boy
You make me feel like
Oh boy
You make me feel like
No boy
Can make me feel like you

hundra ledsna små bitar över golvet

Jag kanske stannar här och skriver,
fast jag längtar bort.
För jag har en längtan som aldrig vill gå över,
jag tror jag måste stanna här
tills jag återvänder hem.
Jag önskar att jag var en sån
som inte tänker alls.
Men du finns i mina drömmar när jag sover
du håller om mig och jag vågar hålla kvar,
för jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Idag kan jag vara glad dels för att jag spenderat ännu en fantastiskt rolig dag med två underbara människor, dels för att all min ensamtid ikväll lett till något bra och inte enbart inneburit längtande och klump i magen. Jag tror jag har hittat universitetslinjen jag vill läsa! Efter många timmars letande på internet ikväll har jag funnit något som känns precis rätt, finns på många ställen och som jag inte borde ha några problem att komma in på. Kulturvetarlinjen! Jag blir nästan lite besviken på att jag inte kan börja förrän nästa höst, det liksom riktigt kliar i fingrarna att få söka nununupåengång!
Upplägget verkar i stort sett vara så att man läser ett och ett halvt år bas som handlar om historia, litteratur, filosofi och konst under olika epoker. Sedan väljer man att specialisera sig på ett av dom fyra samtidigt som man också kan läsa språk eller något annat som är kultur/samhälls-inriktat.
Det låter som något jag skulle älska.