Autumn winds,blowing outside my window as I look around the room.
Idag har jag varit elva år igen. Inte i den bemärkelsen att jag har uppträtt som när jag var elva (tack gode gud för det) men jag har tillbringat den första lördagen på mycket länge så som jag tillbringade i princip alla helger när jag var i den åldern. Jag har lufsat runt ute i Åkersberga i gammal urblekt pyjamaströja, pappas träningsoverallbyxor och raggsockor och jag har inte ens borstat håret. Jag har glott på tv och läst. Och imorgon ska jag göra läxor.
Jag har saknat det här. Ibland är det väldigt skönt att få bli barn igen, bara för ett par timmar.
Jag har nog saknat hösten lite också. Det är nånting konstigt med mej och hösten. Varje år när luften blir kyligare och löven börjar falla så tänker jag mycket på hösten året innan. Den har alltid ett speciellt ljud, en speciell doft och ibland en speciell smak. Och den verkar alltid, alltid bättre än den som snart ska komma. Hösten 2007 luktade chai-te och ljudet kommer från mammas rosa (!) mp3-spelare, för där upptäckte jag Calaisa som jag sedan blev addicted to under både oktober och november. Jag minns min underbara stickade mössa också, den ska snart rotas fram ur mössochvantlådans djup.
Jag har saknat det här. Ibland är det väldigt skönt att få bli barn igen, bara för ett par timmar.
Jag har nog saknat hösten lite också. Det är nånting konstigt med mej och hösten. Varje år när luften blir kyligare och löven börjar falla så tänker jag mycket på hösten året innan. Den har alltid ett speciellt ljud, en speciell doft och ibland en speciell smak. Och den verkar alltid, alltid bättre än den som snart ska komma. Hösten 2007 luktade chai-te och ljudet kommer från mammas rosa (!) mp3-spelare, för där upptäckte jag Calaisa som jag sedan blev addicted to under både oktober och november. Jag minns min underbara stickade mössa också, den ska snart rotas fram ur mössochvantlådans djup.
Spent so many hours travelling around.
Hej igen tillfälliga frustration. Jag har massa överskottsenergi laddad i hela mig. Veckorna är så omtumlande och så inrutade på samma gång. Jag åker bergochdalbana, fast med mycket grundare dalar och mycket lägre berg.
Har ett konstigt orosdjur som far runt och runt i magen och i trakterna kring hjärtat.. Kan inte sätta fingret på det exakt men känslan av att aldrig aldrig riktigt räcka till. Inte vara tillräcklig. Inte riktigt som jag borde vara. Skulle kunna vara. Inte vill vara.
HELA SKITEN ÄR SKABB OCH HELA VÄRLDEN ÄR FUCKAD men tillslut blir det sådan röra att det blir ordning. Problemens proportioner minskar drastiskt när jag bara fått skrika av mej. Jag vill räcka till som jag är!!!!!!!!! Oavsett situation.
Men men men men men men men men men men men men men men....
Ibland gör man fel ibland gör man rätt. Lev med det.
Lev med det.
...
Har ett konstigt orosdjur som far runt och runt i magen och i trakterna kring hjärtat.. Kan inte sätta fingret på det exakt men känslan av att aldrig aldrig riktigt räcka till. Inte vara tillräcklig. Inte riktigt som jag borde vara. Skulle kunna vara. Inte vill vara.
HELA SKITEN ÄR SKABB OCH HELA VÄRLDEN ÄR FUCKAD men tillslut blir det sådan röra att det blir ordning. Problemens proportioner minskar drastiskt när jag bara fått skrika av mej. Jag vill räcka till som jag är!!!!!!!!! Oavsett situation.
Men men men men men men men men men men men men men men....
Ibland gör man fel ibland gör man rätt. Lev med det.
Lev med det.
...
I am evil but I pay my friends to say I'm loving caring and so kind.
En vecka i skolan kändes som flera månader. Ingenting och precis allt är förändrat.
All den där energin dom tror man samlar på sej under sommarlovet är helt borta. Jag orkade en mattelektion innan jag hoppade av matte c-kursen och valde rättskunskap istället. Helst skulle jag välja bort alla andra ämnen också, utom svenskan. Fortfarande finns någon liten charm i att cykla genom parken varje morgon, bara för att jag inte har gjort det på så länge. Det är än så länge lite kul med nya böcker och nya kurser. Vänta ett par veckor bara, då kommer jag vara så trött på allt det här igen att jag bara vill lägga mej under nån lövhög och gå i ide hela vintern.
Fast samtidigt... samtidigt är Stockholm ganska vackert när det är mörkt.
Tills vidare får det vara så.
All den där energin dom tror man samlar på sej under sommarlovet är helt borta. Jag orkade en mattelektion innan jag hoppade av matte c-kursen och valde rättskunskap istället. Helst skulle jag välja bort alla andra ämnen också, utom svenskan. Fortfarande finns någon liten charm i att cykla genom parken varje morgon, bara för att jag inte har gjort det på så länge. Det är än så länge lite kul med nya böcker och nya kurser. Vänta ett par veckor bara, då kommer jag vara så trött på allt det här igen att jag bara vill lägga mej under nån lövhög och gå i ide hela vintern.
Fast samtidigt... samtidigt är Stockholm ganska vackert när det är mörkt.
Tills vidare får det vara så.
Sometimes this house feels like a prison
Världens mest långsamma kollaps...?
I think I'm gonna fall for you. Do you mind if I do?
Jag är tillbaka i verkligheten. På alla sätt och vis. Igår var första dagen på jobbet och idag första dagen i skolan. Jobbet var det bara kul att komma tillbaka till. Angående skolan hade jag byggt upp någon slags bild av att det skulle vara jättehemskt och jobbigt. Men det var över förväntan, vilket schemat också var. Jag älskar mina onsdagar!
Har inget vettigt att skriva. Eller jo det har jag väl egentligen men jag orkar inte trassla in mej mer. Har hittat tillbaka till lite lugn nu äntligen, trots att skolan kommer börja stressa innan veckan är slut.
Det blir bra nu. Det löser sej. Alltid.
Jag klättrar. Långsamt visserligen. Rasar ibland och skrapar upp några små sår. Men uppåt. Uppåt.
Har inget vettigt att skriva. Eller jo det har jag väl egentligen men jag orkar inte trassla in mej mer. Har hittat tillbaka till lite lugn nu äntligen, trots att skolan kommer börja stressa innan veckan är slut.
Det blir bra nu. Det löser sej. Alltid.
Jag klättrar. Långsamt visserligen. Rasar ibland och skrapar upp några små sår. Men uppåt. Uppåt.
No matter what I'm by your side.
And if I fell, would you pick me up?
Det var bra :)
You say it's crazy and it's true, it's crazy but I'm not... yet.
Jag har en helg kvar i frihet. Dum som jag är satte jag mig här ikväll och började läsa igenom min blogg från början til slut. Vem var jag förra året? Något som är helt klart är att jag inte var samma person när jag började första ring som när jag slutade. Jag kan sakna den jag var i början förra året. Så glad och läskigt obekymrad men kanske också så naiv?
Nu när det snart är dags att hitta tillbaka till rutinerna, på gott och ont, och börja på ett nytt skolår, så kanske det skulle passa med en liten utvärdering av skolåret som gick. Så... Vad hände egentligen? Jag har gjort en lista (med försök till någon slags kronologisk ordning):
- Jag ville byta skola.
- Jag pluggade MASSOR.
- Jag träffade sju stycken människor som kom att betyda väldigt mycket för mej på väldigt kort tid.
- Jag blev jättekär.
- Jag började tycka om att gå till skolan
- Jag läste inte lika mycket böcker som jag brukar.
- Jag spenderade oroväckande mycket tid på att inte tänka på rätt saker under lektionerna.
- Jag klädde ut mej på julavslutningen.
- Jag skolkade för första gången.
- Jag förbannade skolans glasdörrar.
- Jag åkte till Afrika.
- Jag förbannade i princip hela skolan.
- Jag försökte sluta vara jättekär.
- Jag hade den värsta skolavslutningen hittills.
Jag saknar den jag var då och jag saknar vissa känslor. Jag längtar tills jag får känna dom känslorna igen. Jag är inte så glad nu som jag var då. Jag är tyngre inuti, jag har hunnit vara ledsen och fått känna hur det känns att bli sårad. Men att stanna kvar i det förflutna bara för att det är enklare än att möta verkligheten som den är nu är inget trevligt alternativ. Därför tänker jag tvinga mig själv att vandra vidare på den här vägen som det senaste året stakat ut för mej. Det är ju trots allt mitt liv det handlar om. Det är inte värt att kasta bort bara för att jag inte alltid förstår det eller människorna i det.
I Augusti 2009 kommer jag säkert sitta här och knappt känna igen mig själv en gång till. Men det är långt tills dess. Ett helt skolår till. Jag hade aldrig ens kunnat gissa att allt som hände under ettan skulle hända. Vem vet då vad tvåan kan innebära för spännande?
Jag har ett helt nytt skolår framför mej, och jag ska göra det bästa av vad jag har. Vad som helst kan ju faktiskt hända.
Nu när det snart är dags att hitta tillbaka till rutinerna, på gott och ont, och börja på ett nytt skolår, så kanske det skulle passa med en liten utvärdering av skolåret som gick. Så... Vad hände egentligen? Jag har gjort en lista (med försök till någon slags kronologisk ordning):
- Jag ville byta skola.
- Jag pluggade MASSOR.
- Jag träffade sju stycken människor som kom att betyda väldigt mycket för mej på väldigt kort tid.
- Jag blev jättekär.
- Jag började tycka om att gå till skolan
- Jag läste inte lika mycket böcker som jag brukar.
- Jag spenderade oroväckande mycket tid på att inte tänka på rätt saker under lektionerna.
- Jag klädde ut mej på julavslutningen.
- Jag skolkade för första gången.
- Jag förbannade skolans glasdörrar.
- Jag åkte till Afrika.
- Jag förbannade i princip hela skolan.
- Jag försökte sluta vara jättekär.
- Jag hade den värsta skolavslutningen hittills.
Jag saknar den jag var då och jag saknar vissa känslor. Jag längtar tills jag får känna dom känslorna igen. Jag är inte så glad nu som jag var då. Jag är tyngre inuti, jag har hunnit vara ledsen och fått känna hur det känns att bli sårad. Men att stanna kvar i det förflutna bara för att det är enklare än att möta verkligheten som den är nu är inget trevligt alternativ. Därför tänker jag tvinga mig själv att vandra vidare på den här vägen som det senaste året stakat ut för mej. Det är ju trots allt mitt liv det handlar om. Det är inte värt att kasta bort bara för att jag inte alltid förstår det eller människorna i det.
I Augusti 2009 kommer jag säkert sitta här och knappt känna igen mig själv en gång till. Men det är långt tills dess. Ett helt skolår till. Jag hade aldrig ens kunnat gissa att allt som hände under ettan skulle hända. Vem vet då vad tvåan kan innebära för spännande?
Jag har ett helt nytt skolår framför mej, och jag ska göra det bästa av vad jag har. Vad som helst kan ju faktiskt hända.
Insomnia.
"And ever since you left you haven't passed through my mind a thousand times per day. Only like ninehundred and ninetynine."
Klockanäralldelesförmycketochjagkanintesovaärinteenströtttrorjagkanske
sitteruppeochäterrostatbrödochdrickerjuiceochtänkerpådejochjaghatarmig
självförattjagtänkerpådejhelvetebordeinteminnasellersaknanågotavvad
somvaritmendetgårbaraneråtigenochärdetdärförjagärhungrigmittinatten
därförjagrasariviktdärförjaglängtarsåförtvivlatefterförändringnattenharett
konstigtljusnumårjagbaraillaiställetochundernågratimmarsysselsattejagmig
medattklippautsakersomåtminstonefårmigattkännanågontingävenomdetbara
ärsaknadsåärdetnågontingfastdimmanfinnskvarochingentingblirriktigtverkligtoch
dubehöverintetromignumenjagvetattdetärsantdetärredanförsentochplötsligtvilljag
görasåmycketjagaldriggjortförutmensomjagändåtröttnarfortpåigenfördetspelarju
ändåingenrollnärdetinteärriktigtverkligtsedanärjagtröttpåattstirrapåetttaksominte
ärmittmenändåharminblickfastnatdärochdetärlivsfarligttänkomjagaldrigkommer
därifrånigendärförärdetlivsfarligtattgåditochutsättasigföronödigkänslomässigchock
menjaggårändåförjagtrorochjaghoppasmenhurmycketdetänbordeekanärdetfinnsså
myckettomrumsombordefyllassåäralltjagfårtillsvarkompakttystnadintenuintesåhär
helatidenintesåhärmensubstitutvarorochkomplementvarorheterdetochdetbehöverdu
intehellerförståfördethardualdriggjortochnärpanikenstigerblirdetännutystareeller
baramulleravrädslanattintefånerallaordpåpapperinnandetärförsentochjagsitteruppe
ochknapparpåmobilenochdetäralldelesförsentgårtillbadrummetochsernågon
ispegelnvadhände?
Klockanäralldelesförmycketochjagkanintesovaärinteenströtttrorjagkanske
sitteruppeochäterrostatbrödochdrickerjuiceochtänkerpådejochjaghatarmig
självförattjagtänkerpådejhelvetebordeinteminnasellersaknanågotavvad
somvaritmendetgårbaraneråtigenochärdetdärförjagärhungrigmittinatten
därförjagrasariviktdärförjaglängtarsåförtvivlatefterförändringnattenharett
konstigtljusnumårjagbaraillaiställetochundernågratimmarsysselsattejagmig
medattklippautsakersomåtminstonefårmigattkännanågontingävenomdetbara
ärsaknadsåärdetnågontingfastdimmanfinnskvarochingentingblirriktigtverkligtoch
dubehöverintetromignumenjagvetattdetärsantdetärredanförsentochplötsligtvilljag
görasåmycketjagaldriggjortförutmensomjagändåtröttnarfortpåigenfördetspelarju
ändåingenrollnärdetinteärriktigtverkligtsedanärjagtröttpåattstirrapåetttaksominte
ärmittmenändåharminblickfastnatdärochdetärlivsfarligttänkomjagaldrigkommer
därifrånigendärförärdetlivsfarligtattgåditochutsättasigföronödigkänslomässigchock
menjaggårändåförjagtrorochjaghoppasmenhurmycketdetänbordeekanärdetfinnsså
myckettomrumsombordefyllassåäralltjagfårtillsvarkompakttystnadintenuintesåhär
helatidenintesåhärmensubstitutvarorochkomplementvarorheterdetochdetbehöverdu
intehellerförståfördethardualdriggjortochnärpanikenstigerblirdetännutystareeller
baramulleravrädslanattintefånerallaordpåpapperinnandetärförsentochjagsitteruppe
ochknapparpåmobilenochdetäralldelesförsentgårtillbadrummetochsernågon
ispegelnvadhände?
Ny start?
Arton år. Vuxen. Myndig. Och?
It hurts with every heartbeat.
Det här är vad alla har sagt om dej
Håll dej borta från honom han kommer att såra dej
Det här är vad alla har varnat mej, hej
Du är så bräcklig det kommer att krossa dej
Det här är vad alla har sagt om mej
Håll dej borta från elden, gå inte ut, bär alltid mössa
Klä in dej i wellpap, du kommer skadas, ge dej aldrig hän
Du har så veka leder du kommer skrapa din knän
Det här är vad hjärnan har sagt om mej
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket som jag gör
när jag är med dej
(Säkert!)
Tänk dej ett stup. Du står på kanten. Men inte ensam. Någon annan håller dej i handen. Du litar på den här personen, du skulle offra din själ och ditt liv för att göra den här personen lycklig. Du är trygg för när du vrider på huvudet så möter den andra personen din blick och i ögonen kan du läsa att det inte finns något farligt i hela världen. Helt plötsligt och totalt oväntat vänder den andra personen för första gången bort sin blick. Du börjar ana att något är fel. Sen händer för mycket på samma gång. Personen släpper din hand och backar så att den står bakom dej och knuffar till dej i ryggen. Samtidigt som du känner att du tappar fästet och faller handlöst hör du att den du litade på mest i hela världen säga "förlåt" men inte lyfta ett finger för att hjälpa dej. Nu faller du. Länge. Och snabbt. Så snabbt att luften viner i dina öron och hela du har förvandlats till en orkan. Du hör inte vad du själv tänker längre, allt du hör är tjutandet. Du väntar på en kraschlandning. En i det allra värsta slaget. På vägen ner hör du ibland att den som står kvar däruppe ropar några råd till dej, om hur du ska falla för att kraschen ska göra mindre ont. Men ändå så kommer den oväntat och gör tusen gånger ondare än du hade kunnat gissa. När du ligger där på marken, sönderslagen och öm hör du ett par sista tröstande rop där uppifrån. Men snart blir det tyst. Så tyst som det inte varit på mycket länge. Och du förstår inte. Du förstår inte varför samma person som medvetet knuffade ner dej inte kan komma på en lösning, eller i alla fall försöka förklara hur man gör för att kunna klättra tillbaka upp.
Så kändes det för mej.
Mänskligheten har återigen överraskat med sin förmåga att förstöra. Under antiken ställdes krigen in när de olympiska spelen pågick. Nu startas krig samtidigt som den olympiska elden tänds? Sånna saker går också över mitt förstånd. Är människor verkligen så onda?
Håll dej borta från honom han kommer att såra dej
Det här är vad alla har varnat mej, hej
Du är så bräcklig det kommer att krossa dej
Det här är vad alla har sagt om mej
Håll dej borta från elden, gå inte ut, bär alltid mössa
Klä in dej i wellpap, du kommer skadas, ge dej aldrig hän
Du har så veka leder du kommer skrapa din knän
Det här är vad hjärnan har sagt om mej
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket som jag gör
när jag är med dej
(Säkert!)
Tänk dej ett stup. Du står på kanten. Men inte ensam. Någon annan håller dej i handen. Du litar på den här personen, du skulle offra din själ och ditt liv för att göra den här personen lycklig. Du är trygg för när du vrider på huvudet så möter den andra personen din blick och i ögonen kan du läsa att det inte finns något farligt i hela världen. Helt plötsligt och totalt oväntat vänder den andra personen för första gången bort sin blick. Du börjar ana att något är fel. Sen händer för mycket på samma gång. Personen släpper din hand och backar så att den står bakom dej och knuffar till dej i ryggen. Samtidigt som du känner att du tappar fästet och faller handlöst hör du att den du litade på mest i hela världen säga "förlåt" men inte lyfta ett finger för att hjälpa dej. Nu faller du. Länge. Och snabbt. Så snabbt att luften viner i dina öron och hela du har förvandlats till en orkan. Du hör inte vad du själv tänker längre, allt du hör är tjutandet. Du väntar på en kraschlandning. En i det allra värsta slaget. På vägen ner hör du ibland att den som står kvar däruppe ropar några råd till dej, om hur du ska falla för att kraschen ska göra mindre ont. Men ändå så kommer den oväntat och gör tusen gånger ondare än du hade kunnat gissa. När du ligger där på marken, sönderslagen och öm hör du ett par sista tröstande rop där uppifrån. Men snart blir det tyst. Så tyst som det inte varit på mycket länge. Och du förstår inte. Du förstår inte varför samma person som medvetet knuffade ner dej inte kan komma på en lösning, eller i alla fall försöka förklara hur man gör för att kunna klättra tillbaka upp.
Så kändes det för mej.
Mänskligheten har återigen överraskat med sin förmåga att förstöra. Under antiken ställdes krigen in när de olympiska spelen pågick. Nu startas krig samtidigt som den olympiska elden tänds? Sånna saker går också över mitt förstånd. Är människor verkligen så onda?
When all I want is you.
Jag behöver skriva so bad men har varken tid eller ork att bena ut tankarna. Speciellt inte offentligt.
Imorgon kommer Angélique och blir mitt bollplank.
Om en vecka är jag enligt lag vuxen. Men va betyder det? Kommer jag bli mer ansvarsfull, stabilare och klokare över en natt? Knappast troligt. Jag kommer alltid vara samma virrvarr av känslor.
Haft jobbiga magontattacker senaste tiden. Ett tecken på att allt inte är som det ska. Samtidigt har jag börjat lyssna på gladare musik och de svarta kläderna har utmanövrerats av färger i min garderob.
Jag förstår inte mig själv. Ännu mindre förstår jag dig.
Imorgon kommer Angélique och blir mitt bollplank.
Om en vecka är jag enligt lag vuxen. Men va betyder det? Kommer jag bli mer ansvarsfull, stabilare och klokare över en natt? Knappast troligt. Jag kommer alltid vara samma virrvarr av känslor.
Haft jobbiga magontattacker senaste tiden. Ett tecken på att allt inte är som det ska. Samtidigt har jag börjat lyssna på gladare musik och de svarta kläderna har utmanövrerats av färger i min garderob.
Jag förstår inte mig själv. Ännu mindre förstår jag dig.
I väntan på... VADÅ?
Vaknade och kände mig dålig. Varm, nästan febrig, huvudvärk och illamående. Inte alls utsövd. Det har varit så flera mornar i rad nu. Gick upp och sköljde hela ansiktet med vatten, hjälpte inte. La mig i soffan vid fläkten och dåsade tills illamåendet och trycket i huvudet nästan gick över. Jag har massor att göra idag. Måste diska, tvätta, packa, handla lite, ta ut sopor, allt som ska ordnas innan man reser bort. Men min energinivå är på 0,00. Vill ligga bredvid den svala fläkten hela dagen och bara tänka. Försvinna i minnena från tiden som var. Jag anklagar mig själv för att jag inte förstod att uppskatta det mer medans det pågick, jag borde ha vetat att varje dag du gjorde mig lycklig bara var ännu en jag fick till låns.
Håller jag på att bli sjuk eller är det bara verkligheten som har hunnit ikapp mig?
Ska hem till Louie nu och sova över och imorgon bär det av till Spanien, äntligen. Pepp.
Håller jag på att bli sjuk eller är det bara verkligheten som har hunnit ikapp mig?
Ska hem till Louie nu och sova över och imorgon bär det av till Spanien, äntligen. Pepp.
So need your love, so fuck you all
Och så går det lååååååååååångsamt bättre att bli mig själv igen...
Yesterday, all my troubles seemed so far away.
Ibland mår jag bra. Önskar bara att du kunde se det också.
There must be something meant for me out there.
Mitt i ösregnet kunde jag le inuti för första gången på mycket länge.
Never looking back - Calaisa.
Spent a lot of yesterdays
Worrying my life away
Got in the middle too deep
Made a couple of promises I couldn't keep
I've got my regrets
Some days I'd like to forget
But you make your breaks
And laugh at your misstakes
Looking back it couldn't be clearer
No future in the rearview mirror
I can wish my life away
But I rather live right now today
Tell me something you can't borrow
I'm sticking my claim on tomorrow
I like who I am and where I'm at
And I'm never looking back
Got dreams that I'm gonna chase
I might fall flat on my face
But isn't that what life's about
Either hit a homerun or you striek out
When I turn out the lights
I don't lay awake at nights
'Cause I'm okay
And tomorrow's a new day
I'm not perfect but I'm trying to get it right
Take it one day at the time every minute of my life
Worrying my life away
Got in the middle too deep
Made a couple of promises I couldn't keep
I've got my regrets
Some days I'd like to forget
But you make your breaks
And laugh at your misstakes
Looking back it couldn't be clearer
No future in the rearview mirror
I can wish my life away
But I rather live right now today
Tell me something you can't borrow
I'm sticking my claim on tomorrow
I like who I am and where I'm at
And I'm never looking back
Got dreams that I'm gonna chase
I might fall flat on my face
But isn't that what life's about
Either hit a homerun or you striek out
When I turn out the lights
I don't lay awake at nights
'Cause I'm okay
And tomorrow's a new day
I'm not perfect but I'm trying to get it right
Take it one day at the time every minute of my life
I'm dreaming about tomorrow, I'm thinking of yesterday.
Just nu är min gråt tyst och mina tårar är hemliga.
Jag längar efter den där galna gråten. Den barnsliga "ingentingblirnånsinbraigen"-gråten. Jag vill gråta tills jag skriker och bara låta kroppen skaka sönder av sorg. Jag vill gråta, skaka och slå tills tårarna tar slut och tomrummet inom mig inte längre är fyllt av tunga grå regnmoln som bara väntar på att få dränka mig inifrån. Jag har inte gråtit den gråten än. Inte ens första timmarna, inte heller den första oändligt långa natten. Därför att jag alltid varit omringad och vaktad av folk och det är så svårt att släppa fram den där förtvivlade gråten när någon sitter bredvid och försöker trösta. Men jag måste gråta den. Ensam. Och snart. Först då känns det som att det kommer kunna vända på allvar.
Jag har gråtit mer den senaste tiden än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det är det enda sättet jag kan använda mig av, det är det enda jag förstår; tårar betyder sorg och tårarna drar med sig sorgen bort från smärtan.
Jag längar efter den där galna gråten. Den barnsliga "ingentingblirnånsinbraigen"-gråten. Jag vill gråta tills jag skriker och bara låta kroppen skaka sönder av sorg. Jag vill gråta, skaka och slå tills tårarna tar slut och tomrummet inom mig inte längre är fyllt av tunga grå regnmoln som bara väntar på att få dränka mig inifrån. Jag har inte gråtit den gråten än. Inte ens första timmarna, inte heller den första oändligt långa natten. Därför att jag alltid varit omringad och vaktad av folk och det är så svårt att släppa fram den där förtvivlade gråten när någon sitter bredvid och försöker trösta. Men jag måste gråta den. Ensam. Och snart. Först då känns det som att det kommer kunna vända på allvar.
Jag har gråtit mer den senaste tiden än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det är det enda sättet jag kan använda mig av, det är det enda jag förstår; tårar betyder sorg och tårarna drar med sig sorgen bort från smärtan.
EVERY TIME IT HURTS I HEAR YOUR DYING WORDS.
Åker till Portugal. Klart slut.
Jag har en vän som låter mig gå. Finns där på avstånd men nära ändå.
Igår kom Charlotte och umgicks med mej. Valet stod mellan att vara bakis och deppa helt själv eller göra det bästa av dagen trots allt. Det senare alternativet vann. Så där kom hon, min räddare i nöden och hjälpte till att laga mat (rösti med korn-tacos med stekta ägg. Skum mat va?) och diska stekpannor. Hon läste och spelade på fjantpianot och när jag grät, fast jag hade bestämt mej för att inte göra det, så sjöng hon "Haren satt i gropen" tills jag skrattade igen.
Efter snart tolv års vänskap känner hon nästan alla sidor hos mej och ibland behöver man någon som man inte behöver förklara för hur man känner och varför det känns så. Hon vet.
Du betyder så mycket, det ska du veta!
Efter snart tolv års vänskap känner hon nästan alla sidor hos mej och ibland behöver man någon som man inte behöver förklara för hur man känner och varför det känns så. Hon vet.
Du betyder så mycket, det ska du veta!
